Matrester

Den ena bilden är från Källaren Kronan,
den andra från mitt jobbs restaurang,
den ena lunchen var helt underbar, den andra inte…

Förra inlägget var ju så pass färglöst med ett enda foto på en räkning så jag plockar fram ett par tallrikar med julmat – gissa vilket som var godast? Jag ska minnas till nästa år att inte gå och äta på det ena av ställena och det andra kommer jag garanterat att gå tillbaka till.

Anmaja

OCR-nummer


En räkning ska betalas…

Jo visst är de lite långa och jobbiga ibland, de där OCR-siffrorna, men knappast nåt större problem. Inget att göra ett helt reportage om i Rapport som de hade strax före jul. Förmodligen hade de nyhetstorka? Då kan det skrivas eller pratas om precis vad som helst och det ena mer oväsentligt än det andra.

För att underlätta när jag skriver in de där sifferraderana så sätter jag ett streck rakt mellan siffrorna. Jag gör det efter var fjärde siffra, så det blir efter fyra, åtta, tolv, sexton, tjugo osv. Så jag har grupper om fyra siffror som jag lätt matar in. Inga problem alls. Sällan det blir fel och då är jag ändå lätt ordblind – men förmodligen inte sifferblind som kanske är nåt annat.

Häromdagen hade jag nog den allra lääängsta OCR-rad jag nånsin haft, jag tror det var över tjugo siffror, det blev fem-sex grupper och det är väl inga problem att mata in va? Nix pix, gick som en dans.

På tal om dans var jag i vår nya danslokal idag, promenerade fram o åter o lite till. Det blev bara drygt femtusen steg. Okej tycker jag och jämför med drygt en mil till förorten. Dit var inte kul att gå. Nu gick jag ju inte, cyklade inte heller och knappt åkte buss, det tog för lång tid. Nej jag samåkte två terminer med mina snälla kurskamrater och tredje terminen hoppade jag över. Det var i höstas, jag tog ett brejk, men nu börjar jag igen. Den 18 jan sätter kurserna igång. Att gå femtusen steg är ju inget!

Anmaja