Katthemmet
Klockan 20.14 onsdag 6 januari 2010
Man kan gråta på olika sätt. När jag ser en film, läser nåt sorgligt eller hör nån berätta nåt tråkigt kan jag gråta alltemellan från inombords till att tårarna skvätter åt alla håll.
När jag går in på Katthemmets Kompis sida gråter jag så det stänker. Fy vad jag mår dåligt när jag tänker på alla dessa katter, hur de kände det, en del sprang till skogs, en del klarade sig inte, alla har inte kommit tillbaka… Och det är svinkall vinter.
Stackars katter! Stackers de som driver katthemmet för hemlösa katter. Det måste vara fasansfullt att höra katterna skrika, för det antar jag att många av dem gjorde. Jag hoppas så att de kan bygga upp det igen och att folk kan hjälpa till med att skänka pengar och saker de är i akut behov av. Det står mer om detta på deras sida.
Anmaja
