Dag: 28 december, 2009

Har du lekt paketleken nån gång? Det verkar som om den blir allt vanligare nu för tiden. Själv lärde jag mig den av Måntjejerna för några år sen. Var och en skulle ta med ett paket med ’värdelöst’ innehåll, invirat i fint papper. Jag hade nyss flyttat hit och hade fått flera ojordade kontakter över då alla kontakter här är jordade. Jag tog helt enkelt en kontakt och virade in i ett jättetjusigt paket.

Leken går ut på att alla paket läggs mitt på bordet och man slår med en tärning. Den som får tex en tvåa, en fyra eller en sexa får ta ett paket och tärningen går till nästa. När alla paket är slut sätts en timer på tex fem eller tio minuter eller hur länge man vill hålla på. Nu fortsätter man slå tärningen och när man får en tvåa, en fyra eller en sexa och får ta paket – ja då får man ta av varann!

När klockan ringer är leken slut och det kan hända att nån har flera paket och nån har inte nåt. Fast vi har alltid delat med oss på slutet så att alla fått varsitt. Rättvist och snällt. De andra Måntjejerna hade den här första gången vi lekte leken virat in små söta julgrejer och det var ju en aaaning pinsamt att bara ha en obrukbar elkontakt i mitt. *snopet* Jag har lärt av detta att ’värdelöst’ betyder nåt med ’lite värde’…

En påsk för några år sen hade jag inga påskägg och gjorde denna leken med barnbarnen i stället. Jag gjorde själv alla paketen och virade in exakt lika godis till alla och så gjorde jag fula, snygga, vackra och tråkiga paket i en salig blandning. Så klart det blev ’slagsmål’ om det finaste och sen var det rätt kul att alla innehöll samma. Jag lärde barnen att dela med sig, att den som fått många paket fick ge till dem som inga hade.

Förra året tog jag med leken till jul och då hade jag virat in små plattor jag gjort i verkstan med allas namn på. Så när leken var slut och alla delat med sig så alla hade varsitt paket att öppna blev de lite förvånade då de var tvugna att dela med sig igen – för att få sin egen platta.

I år hade jag små stengodstomtar, alla olika, men ändå lika. Och i år hade även min kära lilla svärdotter med denna lek, fast en annan variant. Hon bad oss handla något för hundra kronor. Antingen en sak eller flera, huvudsaken bara att det man bidrog med kostade ungefär hundra kronor. Själv hade hon köpt flera smågrejer och jag bidrog med två spel och Emma dottern hade också köpt lite smått o gott. Vi var sju personer och många, många fler paket.

I år var vi inte så rättvisa att alla fick paket på slutet. Nej, det var bara mina tomtar som delades ut så alla fick varsin. Ett tag satt jag med sju paket, men på slutet hade jag inget alls. Fast då fick jag ett par röda sockar av svärdottern, som hon köpt men Jonassonen fått – och de passade ju inte honom! De två yngsta barnen fick fem paket var av en ren slump och de blev glada för sina värmeljus, diskborstar, choklad, spel och vad det nu var. *L*

Här står mina tomtenissar och väntar…

Det här är en lek som visar hur giriga vi är och vill ha det finaste paketet – utan att veta vad det innehåller. Men det är också en rolig lek där alla kan vara med, för får jag nåt som inte passar min ålder kan jag bara skicka det vidare utan att nån tar illa upp. Jag rekommenderar den på både barnkalas, vuxenkalas, jul- och påskkalas. Och alla andra kalas. *L*

Anmaja