Knyt ett sidenband eller nåt…


Foton från frostig dag – i
förra veckan


En ros genom mögligt staket

Underbart med blå himmel så här års!


Några äpplen klamrar sig kvar på grenen…


och de flesta har fallit


Kärleksört

Förra julen var 20 procent av alla bilar som anmälts som stulna inte alls stulna – det läser jag i lokala blaskan idag. Bilarna hade bara glömts bort av julstressade förare. övriga månader är det ’bara’ åtta procent av de stöldanmälda bilarna som är borttappade.

Jag skulle gissat att det var tanter i 59-årsåldern som mest tappade bort sina bilar, men enligt texten är det en stressad trebarnsfar, med en nyare bil, i storstad.

Ett säkert kort för den stackars förvirrade fadern vore väl att knyta nåt i bilens antenn? En vimpel eller ett stort vackert sidenband, när det är jul o allt? Eller hänga en fin blänkande julkula? Sen är det ju bara att hoppas att inte alla gjort lika dant.

Jag har faktiskt aldrig tappat bort nån av mina bilar, men däremot har jag en gång försökt att öppna fel bil. Det var på stora parkeringen utanför mitt jobb, för många år sen. Jag har inte haft bil på mer än tio år så jag var ju ändå ganska ung och vital i huvet på den tiden. *L*

Flera gånger hade jag sett att det fanns en lika dan rishög som min, en orange Volvo 142:a på parkeringen. Den här dagen var jag väl lite mer förvirrad än vanligt kanske och stack bilnyckeln i dörrlåset och fick förstås inte upp det. Gissa hur dum jag kände mig? Först var det ju lätt panik över att det var nåt fel med låset och sekunden efter såg jag ju att det inte var mina grejer i bilen och inte min klädsel heller. Bara att sänka blicken och tassa till min HKA 137 och hoppas att ingen såg mig.

Cykeln kan det däremot vara värre med, den försöker jag att ställa på ungefär samma ställe varje gång då jag är på stan. Det har hänt mer än en gång att jag fått fundera på var i sjutton jag stäöllde den – innan jag såg ut en plats som jag alltid parkerar den på numer.

Anmaja