Anmaja

Ancel Keys var en amerikansk professor i fysiologi. Han anses som kolesterolhypotesens fader och är nog en av de forskare som vållat mest skada inom den medicinska forskningen.

Redan på 50-talet kastade han fram hypotesen att det var matens fettmängd som styrde kolesterolkoncentrationen i blodet. Hans bevis var ett diagram som visade ett extremt, linjärt samband mellan fettkonsumtionen och kolesterolvärdet i sexton befolkningsgrupper.

Ingen har kunnat bekräfta detta och Keys själv ändrade sig också, dock utan att kommentera sitt tidigare fynd. Med stöd av data från 15 befolkningsgrupper i sju länder (den såkallade Seven Countries studien) förklarade han nu, att det inte var allt fett, som höjde kolesterolet, det var endast det mättade fettet. Men återigen - minst åtta liknande studier, omfattande tusentals individer, har visat att detta inte heller stämmer; de som frossar i mättat fett har inte högre kolesterol än de som undviker det.

De följande åren publicerade Keys och många andra en lång rad studier där påståendet upprepades. Det handlade om korta experiment med friska individer, som man gett dieter med olika mängder mättat fett. Vad försöksledarna ignorerade var att fleromättat fett minskar kolesterolet en smula, och då man i de flesta studier hade ändrat både på det mättade och det fleromättade fett i var sin riktning, är det omöjligt att veta varför kolesterolet ändrade sig. Dessutom hade man i åtskilliga av försöken inte gett försökspersonerna naturligt, mättat fett utan vegetabiliska oljor som omvandlats till mättat fett genom kemiska processer. I dag vet vi att denna process även alstrar transfett, och transfett har helt riktigt en kolesterolhöjande effekt.

Att Keys var en fuskare framgår klart av en artikel, där han för första gången påstod att hjärtinfarkt berodde på matens innehåll av fett. Hans bevis var ett diagram som visade ett starkt samband mellan matens totala fettinnehåll och hjärtdödligheten i sex länder. Keys övertygade en hel forskarvärld med två undantag, Jacob Yerushalmy och Herman E. Hilleboe. De granskade WHO´s och FAO´s arkiver och upptäckte, att när Keys publicerade sin artikel fanns det data från hela 22 länder. Keys hade alltså ignorerat resultaten från 16 länder, nämligen de som inte passade med hypotesen. Om alla länder inkluderades i diagrammet försvann det vackra sambandet. Yerushalmy och Hilleboe visade också att Keys även hade förskönat siffrorna från de sex länder.

Men ingen reagerade och Keys´ bedrägliga artikel från 1953 används ännu idag som stöd åt de nuvarande kostråden.

Idén att för mycket fett, oavsett vilken typ, leder till hjärtinfarkt lämnade Keys senare; det var blott det mättade fettet som var farligt, det framkom i Seven Countries studien, menade han. Om man emellertid tittar på siffrorna inom varje land faller hypotesen isär därför att i Finland, Jugoslavien och Grekland  varierade hjärtdödligheten mångdubbelt trots samma intag av mättat fett.

Talrika studier har också visat att Keys´ teorier är felaktiga. I mer än trettio studier, senast i den stora Malmöstudien, har man till exempel upptäckt att infarkt- och strokepatienter inte har ätit mer mättat fett än andra. Nio studier har till och med visat att strokepatienter har ätit mindre. Olika typer av koststudier har också visat, att den som undviker det mättade fettet blir precis lika åderförkalkad som andra. Viktigast är att alla korrekt utförda experiment, där man som enda åtgärd har ändrat på matens fett inte har kunnat påverka risken för hjärtinfarkt.

När man ifrågasätter varningarna mot det mättade fettet brukar alla hälsovårdsmyndigheter att hänvisa till internationella expertgrupper, som sägs ha värderat hela det vetenskapliga underlaget. I WHO´s rekommendationer finns emellertid blott två argument. Det ena är att mättat fett höjer kolesterolet, vilket är både tveksamt och ointressant. Vad man vill veta är om mättat fett är hälsovådligt (högt kolesterol är ingen sjukdom), och här har WHO endast ett argument. I en studie av 80000 sjuksköterskor påstås i rapportens sammanfattning, att de som fick hjärtinfarkt hade ätit mer mättat fett än andra. Den som tittar i tabellerna finner emellertid att det inte stämmer, och man undrar sig också över, varför WHO´s experter har ignorerat de talrika studier, som inte heller kunnat visa detta. Att åtskilliga av författarna har fått ekonomiskt stöd till sin forskning från socker- och margarinindustrin kan möjligen vara en del av förklaringen.