De börjar komma smygande lite överallt nu…

Anmaja

Vem var det som gillade skumma tomtar? Vem det än var, så tog jag alla dessa i min affär i förra veckan. Ser de lockande ut?

Anmaja

Pssst, jag tog en bild på dem menar jag förstås. Jag varken tar (stjäl) eller köper såna däringa sötisar. *L*

Sover gott i soffan bredvid mig

Ligger gärna på tassen…

Min Lussekatt njuter av livet. Gör du också det?

Anmaja

Har varit på Lindö idag tillsammans med H och E i vår konstförening på jobbet, Art Attack.

På Lindö finns Röda Korsets gamla hus som inrymmer ett konstnärskollektiv som hade öppet hus.

Det fanns mycket fint och för föreningens räkning handlade vi för en liten nätt summa av - tja en massa tusenlappar.

Kändes fint att bara gå omkring och välja, vraka, peka - och säga: Den är fin den tar vi! 

I december har vi lotteri på några av tavlorna som vi inhandlade, men några ska vara månadsvinster under kommande år. Dem tog jag hand om eftersom jag är ansvarig för månadsvinsterna.

Vi har förresten äntligen fått (läs: jag har gjort) en hemsida till Art Attack. Vi hade tänkt oss den till 20-årsjubileet, för ett par år sen, men först nu kunde vi få en plats på vår interna hemsida, Navet.

Eftersom det är en intern sida kan jag inte länka till den härifrån och förresten är det bara lite information om föreningen ännu så länge. Inte mycket att se för en utomstående.

Jag tog inga foton på tavlor idag, inte många i alla fall. Tyckte att en massa annat var så vackert att föreviga i stället. Som jag brukar säga: "jag ser bilder i allt - överallt". 

Kaffebordet stod dukat med bara gott och sött. Det var säkert sju sorters kakor. Skönt att jag inte äter sånt där längre, men det såg ju ändå ganska läckert ut.

Snygg kandelaber också, fast inte alls som mina. Hmmm…

Fyra stora tavlor och fem mindre blev det idag. Hur de ser ut och vilka konstnärena är? Tja det kan man fråga sig.

Anmaja

Funderar på om det är synd om den där lille rackaren - eller inte .. .?

Anmaja

Drottning Margareta åt nog bättre än jag gjorde för två år sen?

Jag hade sett Annika Dalqvists blogg och läst en del om LCHF hösten 2007. Började själv enligt hennes metod och läste senare gratistidningen Metro, där det var ett reportage om Anna Jacobsson där jag kände igen mig själv i det hon berättade och sen hittade jag hennes blogg Vägen från 137 kg och jag har nyligen köpt hennes kokbok.

Jag såg ett nytt reportage idag med Anna i Hemmest Veckotidning och du kan också läsa det här. Hon skriver bland annat på sin blogg:

Om mig: -59,7 kg sedan 15:e januari 2007 och det utan blod, svett och tårar! Med en hemmasnickrad lågkolhydratsvariant av GI-kosten har det varit oförskämt enkelt och jag ser det som min skyldighet att dela med mig av hur jag har gjort. Förhoppningen är att fler ska inspireras att hitta sin väg ur sockerberoendet. Det går! Dessutom är det ganska lätt, bara viljan finns så fixar rätt kost resten.

Anmaja

Klicka här eller på bilden för att komma till fulmaten!

Vilken sida! Ja jisses, här kan jag bland annat fördjupa mig i hur den färdiglagade maten ser ut utanpå kartongen och inuti. Det är en aaaning skillnad vill jag lova. Ingen överraskning direkt, men bara att komma på att presentera det på tjugo sidor efter varann är ju intressant. Hittade länken till fulmaten hos Kosdoktorn. En sida väl värd ett besök.

 
Viktväktarnas Köttgryta - aptitligt?

 
Dafgårds ser ut att ha varit i magen o vänt…

 
Findus, tja inte så illa, färgglatt i alla fall.

Vad gillar du exemplen här? Ja det är en blandad kompott och jag vill helst inte veta hur många tillsatser det står under innehåll. Ska erkänna att jag några gånger köpt sånt här när det varit billigt - fem paket för en hundring eller nåt sånt, men numer, aldrig i min korg. (Nåja ibland en fiskgratäng om jag ska vara ärlig och det kan jag väl så här på fredagskvällen?)

Anmaja

Läste detta på Kolhydrater i Fokus:

Vad betyder kalorierna?

Anmaja

Dottern och den äkta svärsonen bjuder på kaffe och tjockemuggarna från Paridsverkstan kommer fram. Jag gillar inte dem, de vet det, så jag får alltid min specialkopp som de har längst upp i ett skåp. Min finkopp, min mormorskopp. Stor och tunn och vid. Kaffet smakar gott i den.

Så omtänksamt av dem att spara på den där gamla koppen som dottern fick långt före svärsonen kom in i hennes liv. Är jag själv så omtänksam? Kanske, men jag är så glömsk så jag minns inte såna detaljer. Såna viktiga detaljer alltså.  

Anmaja