Finkoppen

Dottern och den äkta svärsonen bjuder på kaffe och tjockemuggarna från Paridsverkstan kommer fram. Jag gillar inte dem, de vet det, så jag får alltid min specialkopp som de har längst upp i ett skåp. Min finkopp, min mormorskopp. Stor och tunn och vid. Kaffet smakar gott i den.

Så omtänksamt av dem att spara på den där gamla koppen som dottern fick långt före svärsonen kom in i hennes liv. är jag själv så omtänksam? Kanske, men jag är så glömsk så jag minns inte såna detaljer. Såna viktiga detaljer alltså.

Anmaja

6 comments
  1. Vilken underbart vacker kopp! Visst är det noga med vad man dricker ur. Jag har en speciell mugg till mitt te och nåt motsvarande finns nog inte i hela världen så jag hoppas den aldrig går sönder.

  2. Hi hi hi….du får mig att tänka på min egen mor…
    hon är likadan…vill ha en tunnare kopp…ingen mugg där inte. Jag plockar också fram hennes kopp när hon kommer.
    Fast din är mycket vackrare
    Kram Ingrid

  3. Alla har vi våra go´koppar eller go´muggar. Så härligt att sjunka ner i en skön fåtölj med en bok eller tidning – och så go ´muggen full med favoritteet efter en lång arbetsdag.
    Omtänksamt av dottern att spara din!

  4. Fin kopp!
    Numera dricker jag kaffe i mugg eller glas. Men visst är det nåt visst med en skir kopp..
    Igår blev det vin & nötter… choklad idag.

    Ha en fin kväll!
    Kram

  5. Tack, tack mina cybervänner!
    Så roligt att få kommentarer! 😉 🙂 😀
    Själv har jag bara go´muggar att dricka ut, gillar inte tjockemuggar med rak kant…
    Anmaja

  6. Visst är det underbart när andra kommer ihåg och gör något extra för en! En underbart vacker kopp…
    H

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.