Finkoppen

Dottern och den äkta svärsonen bjuder på kaffe och tjockemuggarna från Paridsverkstan kommer fram. Jag gillar inte dem, de vet det, så jag får alltid min specialkopp som de har längst upp i ett skåp. Min finkopp, min mormorskopp. Stor och tunn och vid. Kaffet smakar gott i den.

Så omtänksamt av dem att spara på den där gamla koppen som dottern fick långt före svärsonen kom in i hennes liv. är jag själv så omtänksam? Kanske, men jag är så glömsk så jag minns inte såna detaljer. Såna viktiga detaljer alltså.

Anmaja