Anmaja

Jess, de vann, Team Ola. Har sett inspelat i efterhand nu för jag var ju i Kalmarsalen och sen på Larmgatan 10 och har ätit gott tillsammans med mina vänner, Anne och Henrik.

Månkören var jättebra och vi har haft en jättetrevlig kväll. Nu börjar det bli dags för spikmatta i sängen.

Anmaja

Tog lite till majonnäs…

Ibland har jag fått frågan om hur jag ska trappa ner, trappa upp och hur jag ska äta sen, sen när jag är klar med dieten. Jag tycker frågan är konstig då det inte finns något ’sedan’ i min kost. Den är och pågår hela tiden, resten av livet hoppas jag - om jag inte kommer på andra tankar. Sämre tankar med andra ord. Förresten är det ju ingen ‘diet’ att äta normal kost, lite mindre kolhydrater, rätt fett och färre tillsatser.

Bara för att jag mår bra av att ha slopat allt lätt, lätta och light så tänker ju inte gå över till det igen. Nej, jag har varit lurad - (läs här) i så många år och fettskrämd lika länge, så nu när jag vet hur fel det var så kommer jag ju inte att ha som mål att låta mig luras igen. "Jag blir aldrig klar med att må bra" läste jag nånstans. Och det känns väl riktigt?

Jag har inte gått ner i vikt så mycket som jag vill, men en hel del och jag vet att jag kommer att fortsätta gå ner. Men det är inte det som är grejen längre, det är att må bra. Att veta att jag inte stoppar i mig en massa smörja, inte på långt när så mycket som jag gjort i sååå många år. Men visst slarvar jag fortfarande, men det är mycket bättre än för två år sen och alla år där innan.

Därför finns det inget slut, inget mål, inget sedan.

Anmaja