Det där är jag och jag har köpt rosa band i form av bl a reflexer.
Det känns som om det blir allt fler i min omgivning som får bröstcancer. Det är ganska många på jobbet som har haft eller har det nu.
Vad jag vet har ingen i min släkt haft det och visst är det väl lite ärftligt? Att drabbas av cancer kan alla, men det är inget jag går och tänker ständigt på, ingen oro som gnager.
Men tankarna finns där att visst kan vi bli drabbade, precis när som. Utan förvarning. På tal om det så ska jag väl bli kallad i höst? Tror det är två år sen senast.
Tidigare, för tio dagar sen, visade jag en film här – har DU börjat känna på dina bröst efter du såg den – eller gjorde du det redan innan? Man som kvinna? Bägge kan få bröstcancer, fast det är mer ovanligt att män får det.
Har halkat in på flera bloggar där skribenterna är drabbade. Det är säkert ett bra sätt att skriva av sig på, men jag skriver hellre av mig mina små vardagsbekymmer, så länge jag bara har såna…
Anmaja