Annas Ankor

Jag duschar i fönstret. Jag släcker lyset, kliver i badkaret, drar för duchdraperiet – mot fönstret och ingen ser mig. Kanske ’Lilla Anna i badet’ ser mig, men hon ser så upptaget ut med att borsta håret där hon sitter i sitt skummande bad.

Lussekatt kikar också, men han sitter sällan i fönstret när jag duchar för då blir han instängd mellan draperiet och fönsterrutan. Det brukar han inte vilja, då kan han bli blöt om svansen som kanske letar sig ut.

Draperiet är fört åt sidan och kattrackaren sitter tryggt och ser på livet där ute. Det sitter några ankor där uppe på hyllan, bland krukor och några fiskar – det är inte Anna Anka, nej henne nämner vi inte här…

Det är Annas Ankor! Jag har med mitt barnsliga sinne inhandlat några plastankor jag kan leka med i mitt badkar. *L* Men det gör jag ju inte, de står alltid där på hyllan och blir blötstänkta varje morgon då jag står i mitt fönster och duschar.

Anmaja