Foto, även idag, Jonassonen
Har haft en underbar helg med släkten! Sol, sköna vindar, syrran, kusiner, barn, barnbarn och eventuella respektive. Vi har umgåtts, ätit gott, druckit gott, bara varit, lekt ’På spåret’ och så blev det en aning dramatsikt på sluttampen när några skulle ut och paddla runt en ö innan vi skildes åt för denna gång.
Kanotisterna fördelade sig två och två i tre kanoter och vi som stod kvar på land väntade att de skulle komma runt ön de paddlat runt dagen innan också , men efter ett tag förstod vi att något hänt och jag blev riktigt sk*trädd och såg den yngste ligga i vattnet. Som tur var visade det sig vara en vitmålad sten med en orange färg i toppen.
Vinden, som i och för sig inte var hård, gjorde att de inte kunde runda ön utan drev mot andra småöar intill. Ingen hade mobiltelefon med sig ut (för de kan ju bli blöta) och vi visste inte riktigt vad som hänt. Såg någon vinka med stora armsvep, såg några gå vid strandkanten. Vinden låg på utåt och vi hörde ingen skrika.
Tre personer av oss på land tog en fjärde kanot och paddlade ut mot småöarna och insåg, trots att det inte blåste mycket, så drev båten utåt och de blev också stående på ön. Men eftersom de hade mobil så blev vi underrättade om att det inte var nån fara.
Men hur skulle nu alla nio komma iland?
Då kommer det en liten båt tuffande, REW 22 från Revsudden med paret Svensson (?). Den far först förbi de nödställda, men vänder sen och kan bogsera in alla fyra kanoter med släktingar i till oss oroliga på land. Slutet gott allting gott.
Ett stort TACK vill vi rikta till de som kom till undsättning! Det står om oss i lokala blaskan – Barometern.
Anmaja