Lite rostig, men vaddå?
Min kära pålitliga vän är en blå, eller före detta blå cykel som min moster köpte när hon var ung, en Apollo. Det kan ha varit på tidigt 40-tal. Hon påpekade ofta att hon var ’gammal som gatan’ och syftade på att hennes stad blev just stad samma år som hon föddes, 1920, trettio år före mig.
Plingeling!
Som barn, när jag hälsade på min moster på sommarloven, lånade jag alltid hennes cykel för själv använde hon den aldrig vad jag såg. Fast hon berättade att när hon var ung hade hon och några kompisar cyklat till öland, sjutton mil, på en dag. Jag veeet inte om jag tror på det, men hon hävdade att det var sant. Det var kanske det. Jag har cyklat 7-8 mil på en dag, men min cykel, den röda Crescenten, är ju lite mer komfortabel. Ja, ja.
Tänk att den bara funkar och funkar!
När jag på 70-talet fick barn tyckte moster Margareta att jag kunde få hennes trotjänare och jag lastade den på bilen och tog den hem till Stockhom, en resa på 40 mil. Där skjutsade jag både två barn samtidigt och dessutom mat på den och den funkade perfekt i många år.
När vi flyttade ner till Kalmar köpte jag en ny fin cykel, en 12-växlad och moster-Margareta-hojen hamnade på öland. Vi hade den där, vid stugan i många år och jag kunde ta några ölandsutflykter då jag åkte dit nån helg eller på semestern.
Ganska stilig – på håll i alla fall.
När stugan såldes flyttade Apollo till mig på fastlandet och har fått vara min gästcykel eller extrahoj sen dess. Jättebra när jag ett par gånger så nyligen fått punka på den röde.
Den bara rullar och rullar och skön att köra är den absolut. Delar är utbytta, tyvärr var sadeln helt slut och det blev en ny, jätteful sak, men den funkar. Däcken är väl också bytta några gånger under åren. Det är såna där tjocka fina däck som jag väldigt sällan behöver pumpa. Någon gång vartannat år kanske. Förmodar att ventilgummina är bra?
Nej, den är aldrig till salu!
Anmaja