Ser bra ännu – tror jag
Jag har använt läsglasögon sen strax innan jag fyllde 40 år och de första lät jag prova ut hos optikern. De kostade lite under tusenlappen vill jag minnas. Jag har dem kvar, men de är lite för svaga, jag tror de är på 1 eller möjligtvis 1,5. Efter de första har jag bara köpt billigare varianter och de bästa har jag hittat på KappAhl för 80 kr.
OBS! Varningstexten!
När jag skulle till tåget hem från Göteborg så hade jag råkat krossa mina glas i fickan, så klumpigt att lägga dem där och sen dra bilbältet över! Jag fick hasta in på ett Apotek och hittade en tvåpack med två rätt oansenliga för 199 kr. Det var ju ett bra pris ändå och de fanns i min styrka. Man ska ju ha tur också emellanåt, så det väger upp de gånger jag har mindre tur.
När jag satt på tåget och tog upp förpackningen och satte på mig ett par så var det väldigt suddigt, men det var ju rätt styrka, 2,5 som jag har nu. Jag putsade dem men det hjälpte inte, blev nästan värre. Jag putsade ännu mer och då upptäckte jag att det satt en sån där tunn plastfilm både på utsida och insida av glasen! Tjohej, vad smart. De syns ju inte när jag inget såg utan glas. Vad tänkte de på när de satte på detta? Kunde ju ha varit en text på eller i annan färg i alla fall? Eller hon på apoteket kunde ha sagt nåt!
Ligger och funderar
När jag väl pillat bort alla de fyra små plastfilmerna på det ena paret läste jag vidare på förpackningen. VARNING, med stora bokstäver som om det gällde livet. Gör det det?
Anmaja