En vit lögn är väl alltid okej?

Vinlottorna satte ihop ovanstående alfabete till A, alltså den blivande femtioåringen, som vi framförde under kvällen. Vi träffades hemma hos en av oss, drack lite vin och hade som lite förfest redan i torsdags kväll. Vi kom att prata om råttor av nån anledning och just då ringde min mobil som jag brukar ha instoppad under behåbandet, man vill ju alltid vara tillgänglig (ha, ha, ha).

Jag kände hur det vibrerade och trodde det var en råtta, nej en liten mus trodde jag nog kommit innanför mina kläder. Jag tjoade förskräckt till och svarade fnissande och hörde att det var den blivande femtioåringen och sa till de andra, ’det är ju A’!

Så typiskt att ringa just då när vi var samlade och hon undrade naturligtvis var jag var och vilka som fnissade i bakgrunden, så jag fick dra till med en vit lögn. Jag sa att jag var hemma hos en jobbarkompis på öland. Jag förstod att hon inte trodde mig, men vad då. En vit lögn är väl alltid okej? I alla fall när sanningen senare kommer fram? En nödlögn kanske det heter då?

Vi pratade en stund och jag märkte att hon var lite pirrigt förväntansfull inför sin stora dag med den stora festen. Vi sa hej då och lade på.

Sen hade hon sagt till sin man att hon gav sig sjutton på att det var nåt lurt. Undra på det, jag nämnde hennes namn – inför mina så kallade jobbarkompisar – de känner ju inte henne!

Anmaja