Månad: augusti 2009

”Jag blir sååå trött på kvällstidningslögnerna”!

Jisses vad jag blir sur när de så kallade kvällstidningarna (de kommer väl ut redan på förmiddagen nu för tiden va?) skriver och vinklar saker precis som de vill. Men folk fattar ju att det är bara för att få sälja lösnummer. Och på nätet är de naturligtvis inte bättre.

Denna gång är det Annika Dahlqvist som råkat ut och hela LCHF-grejen. Aftonbladet skrev i söndags.

Och Annika skrev i sin blogg därefter:

Jag minns inte att jag uttalade mig riktigt så drastiskt som reportern skrev i Aftonbladet. Som jag minns det så sa jag att det är en gemensam erfarenhet bland oss lchf-are att vi har fått betydligt färre och lindrigare infektioner sedan vi övergick till lchf. Det borde betyda att vi har mindre risk för att få influensan, och om vi får den bör den få ett lindrigare förlopp.

Det beror på att våra kroppar får en bättre näring med lchf, och därmed en bättre motståndskraft mot invaderande mikroorganismer.

Samma resonemang gäller cancer. Eftersom vår kroppar får en bättre näringskvalitet så bör de få en bättre motståndskraft mot cancerframkallande ämnen. Forskning får utvisa om det är så.

Men facit får vi efteråt. Jag kanske blir den första som stryker med i nästa omgång av influensan.

Nu fick hon förstås en massa kommentarer på detta, jag orkade inte läsa alla.

Men en skrev: Se alltid till att få läsa igenom texten för att kolla att du är korrekt citerad! Ha det som villkor för att de ska få intervjua dig. Går de inte med på det: säg nej. Skrivet av Bitte

En annan: Håller med Bitte, begär direkt ism intervjun som villkor att få förhandsgranska texten och ev korrigera innan publicering. Problemet är rubriksättarna, dem har varken den intervjuade eller journalisten kontroll över. Det är en skam att det är så. Här har journalistförbundet en mission att fylla, och borde även vara i ansv. utgivares intresse. Skrivet av gostasing

Och ytterligare en: Det är konstigt hur man kan förvränga ord i tidningarna. Man förstår vilken ”sida”tidningarna står på.
Styrkekramar till dig Annika. Skrivet av Anna

Och den här var ju lite kul: Annika Dahlqvist: ”Jag minns inte att jag uttalade mig … ”Om du börjar på att få problem med minnet, så kanske du bör tänka på att ändra din kost. Skrivet av Piltson Och så vidare…

Men ska det verkligen vara så? Måste man kolla vad tidningsjournalisterna plitar ihop? Jo så är det, jag vet när östran skulle skriva om mig och mitt bloggande. Då fick jag skriva om nästan hela artikeln för att det skulle bli rätt!

Lite INTE på tidningarna…

Anmaja

Tack Annika, jag har sett den förut, men den är verkligen underbar. Jag kan dock inte själv identifiera mig med den här katten. Kan ana att jag förstår att du gör det. *L*

Anmaja

Vad äter de? Eller rättare sagt, hur lagar de mat där uppe? Blandar bantarpulver? Då kan man kalla det en ovanligt dyr och onödig bantningskur. LCHF tror jag mer på, men grädden kanske surnar. Nej det är nog torrmat a´la fjällvandring.

Att de spänner fast sig ordentligt över vakumtoan när ’det ska ut där nere’, det läste jag häromdagen på nätet. Men idag läste jag i min lokala blaska att om jag är morgonpigg och vaken mellan 03 och 06 så kan jag SE DEM som en mycket ljus stjärna som färdas från sydväst till sydost.

är de verkligen inte längre bort än att jag kan se dem från jorden? Blir nog lite besviken. Det skrivs så mycket om den där rymdfarkosten och vår svenske hjälte som nu är uppe där för andra gången – men att det inte är längre upp än så?

Nu är jag inte så impad längre.

Anmaja

Den däringa dyra grejen fårn Tupperware kommer inte ofta till använding men den är faktiskt rätt bra har jag kommit på. ’Hackar’ löken på två röda sekunder och så blandas rom och yoghurt i ett huj och sen slänga i lite paprika och röra ett eller annat varv – till en smidig liten sås.

Idag har jag inte gjort många knop, men jag har gjort en liten sås liksom den här över på bilden. Den åt jag med några blomkålsbitar och en stor köttfärsbiff fylld med grönmögelost. Det var inte alls illa, det var riktigt gott.

Till frukost, efter att jag städat runt med snabeldraken, gjorde jag kesoplättar och de är ju sååå fluffiga och goda. Mycket bättre än en omelett! Ikväll har jag ätit frysta hallon, som tinat alltså, och vispad grädde med en klick Mascarpone. En kopp kaffe efter och dagen känns riktigt lyckad vad gäller matintaget.

Anmaja

ännu inte riktigt mogna, de ska bli rödlilarosa.

Jag gillar plommon, bara som kommentar till bilden. 🙂

är egentligen alldeles för trött att skriva nåt. Steg i dag upp 20 över 5 och blev hämtad en dryg tim senare för att åka till Kosta och se starten av Cykellopp i Glasriket. Min kompis och jag bilade sen runt och hejade på hennes man som hojade 12 mil och så fikade vi, åkte lite fel och pratade med helt förvilsna funktionärer och såg målgången tre timmar och fem minuter senare. Min kompis ’vann’ det loppet, men nu var det ingen tävling så det gick bara förbi. Det var däremot tävling för de som cyklade ytterligare tio mil…

Sen var vi iväg ett par ärenden, lämnade bland annat deras son hos hans mormor och beställde julskinka (!) på en gårdsbutik i närheten av BrobyTorp.

Lånade sen deras bil till Läckeby och fick födelsedagsmiddag, Albin och ’Lill-Emma’ har ju fyllt år för ett par veckor sen.

Sen for jag och hämtade kompisarna och skjutsade dem till fest i Algutsrum på öland och nu väntar jag bara på att de ska ringa på skjuts hem, men de har sagt att de kan ta nattbussen hem vid 01.30. Så jag får se om jag vaknar i morgon bitti och upptäcker att de inte ringt – för nu är det natta här!

Anmaja

Utmed ölandsvägen

Visst är det finare med såna här, än de vita eller ibland ljusgröna (som är något bättre) som man ser överallt på landet på sommaren? Fast helst vill jag se bönderna gå och sätta upp höet på pinnar för hand så det torkar i solen. Så tycker jag det skulle va´.

Anmaja

Packar korgen för middag ute

Den som är observant kanske har lagt märke till mitt 70-talsporslin, Stig Lindbergs Coq, från Gustavsberg och sett att jag är lite gammalmodig eller heter det retro nu? Mina (feta) mattips är ofta avbildade på detta.

Hade inte använt det på flera år, jag var gruvligt trött på det. Mitt första porslin som sambo och gift.Tänkte göra mig av med det, men det hamnade i stället i en låda i källaren.

När 70-talsgrejer kom tillbaka och blev mode igen plockade jag fram det, så bra att det var sparat. Jag visste väl det skulle bli ett jättebra porslin igen till mitt ensamhushåll.

Ensamhushåll, hur låter det? Jag menade förstås enmanshushåll. Enkvinnshusåll ska det kanske vara? Förresten, har Du läst ’Egalias döttrar’? Gör det!

Anmaja

Oj vart tog baconet vägen…?

Jag har sett recept på ’Kesoplättar’ lite här och var men inte riktigt lagt märke till vad de skulle innehålla och när jag stod med äggen och kesoburken i morse orkade jag inte gå in i datorn och slå upp något av recepten jag sett.

Ah, där är baconet – redan stekt…

Mitt recept blev lite spontant: Två ägg vispade ihop med ca en dl Keso och en tsk Fiberhusk. Lät det svälla medan jag stekte ett halvt paket bacon. Sen sänkte jag värmen och stekte på halvsvag värme med SMöR, tre stora plättar som jag inte trodde att jag skulle orka, men det gjorde jag. *L*

Tog den tredej plätten efteråt, trodde jag skulle spara den,
men ibland tror man så mycket.

Om du inte vet vad fiberhusk är så är det en liten påse med, 100 gr, med psylliumfrön som är pulveriserat. Jag har haft det när jag bakar nötbröd och oppsibröd också. Tyckte påsen var dyr, minns ju inte hur mycket den kostade nu, men den är väldigt dryg då jag bara tar liiite.

Till kvällsmat blir det köttfärsbiffar (har börjat köpa blandfärs igen efter jag i många år bara handlat vanlig nötfärs – billigare, saftigare och godare!) fyllda med grönmögelost.

Javisstja, plättarna var helt UNDERBART goda!!

Anmaja

Klicka på kartan och studera Rällaskogens alla stigar bla!

Jag har älskat kartor! Ja jag gör det fortfarande, men nu blir det ofta via datorn jag sitter och studerar platser jag ska till och platser jag varit på. Jag vill på detta sätt, på inget vis, säga att jag har någe vidare koll på var platser ligger och vad de heter. Man kan kalla det ’Tankemosaiksyndromet’ eftersom jag hört att det finns en person där bakom som tror att Kalmar ligger vid Västervik ungefär.

Det är bara en stilla betraktelse för stunden, ibland för ögonblicket att läsa en karta och kanske minnas nåt från förra titten på samma karta.

Anmaja

Tänkte att jag skulle visa fina bilder från självaste skogen i Rälla också. Det var ju det som var den egentliga vinsten, en promenad, som jag trodde i en platt tallskog, med tillhörande picknick.

Men inte var det så platt inte, nej varför trodde jag det egentligen? Nästan hela öland har ju en ’hög kant’ i väster och det vet jag ju så väl när jag vandrat uppe bland stenarna i äleklinta och Djupvik och i lövskogen vid Hagapark. Har stått på höjderna och sett ut över Kalmarsund.

Vi sprang på några såna här godingar, inte ofta
man gör det nu för tiden. är de utrotade på grund av uppätning?

Tyvärr kan inte mina foton göra Rällaskogen nån rättvisa så jag rekommenderar dej att gå där själv en dag. Karta kan du köpa hos Yvonne för en guldpeng – så du hittar till Snäckrosbacken, Brantstigen och Persons grav. Jag tror det är lika vackert att gå där en solig höstdag, som en vinterdag (tag med pulkan då! ) som en vårdag i skir grönska eller som för oss en en sensommardag.

Vi sprang på en mur av fina runda stenar högt uppe på en kulle…

…det var en portal…

…med en grind vi inte kunde gå in genom…

…eftersom det var en grav mitt i skogen på kullen!

Här i graven ligger godsägare Emil Person som bott och levt på Rälla gård och dog 1943. Jag minns inte årtal, jag är hopplös, så jag fick googla på hans namn och vill Du läsa mer så finns det bla här. Yvonne berättade märkliga saker om honom, bla så hade han snickrat sin egen kista och provlegat den då och då så den skulle passa när dagen kom och han ville ha sin häst begravd tillsammans med sig själv. Historien förtäljer inte om så blev fallet.

Svenska kyrkan har en minneslund nedanför kullen

Men vi stannade inte utan fortsatte vår vandring till Trapporna…

Det var rääätså brant! Och jag tog kort innan vi helt var nere.

Att den sena eftermiddagen var fin och att vi hade en jättetrevlig stund tillsammans vittnar bilderna vid stranden om.

Här sitter Yvonne!

Där borta skymtar bron…
Och där går cykelbussen – och jag missade sista turen halv åtta.
Vi fick spänna cykeln på Yvonnes bil och hon
skjutsade hem mig och hela ekipaget.

Ingen som tvivlar på att vi hade trevligt – och att Rällaskogen bör bevaras? Gå gärna med på Facebook och där finns gruppen: Bevara Rällaskogen (inte säker på att du kommer in om du inte är inloggad på Facebook?) eller kika på Rällaskogens vänners blogg.

Anmaja