I huvet och världsproblem


Vattenkontroll från bryggan

Varför har jag så mycket bloggämnen i huvet när jag är ute och cyklar? Har alltid block och penna med, men besvärar mig inte med att stanna och skriva punkter, för jag tänker att DET HäR kommer jag ihåg tills jag kommer hem.

Gör jag det? Oftast inte och då blir det där jag tänkt blogga om något så fantastiskt bra, roande och intressant. Skulle behöva en liten diktafon att prata in på. Jo det finns ju en i mobilen, men i den lyssnar jag ju på Sommarprogrammet och då ska jag börja fibbla med det.

Idag tog jag cykelkärran igen och storhandlade. Jag känner mig stolt när jag tar den, miljövänlig, och är dessutom noga med att ta med egna tygkassar eller andra kassar.

Hur tänker de som planerar cykelparkeringarna på större köpcenta? Jag ser till att parkera mitt ekipage så nära varuvagnarna jag kan och då har det blivit den bilparkering som är närmast huset där de finns. Känns ju lite som jag tar en bilplats, men det finns förstås fler.

Cykelparkeringarna är ofta en bit från entrérna och oftast en bit från vagnarna. Den som inte storhandlat med cykel vet förmodligen inte vad jag pladdrar om, men så här är det. Jag kommer ut med en ganska full-lastad varuvagn och lastar på grejerna på cykeln, ja eller kärran jag införskaffat i våras. Sen ska varuvagnen tillbaka. I alla fall om jag vill ha tillbaka min lilla slant jag stoppat i.

Ska jag då lämna mina grejer och gå tillbaka med vagnen? Eller ska jag ta cykeln i ena handen och vagnen i andra och baxa mig iväg mellan körande bilar? Ja ni förstår ju hur lätt det är?

Jahaja, jag kan ju gå och ställa tillbaka vagnen först och sen ta varorna till cykeln… Men orkar jag bära allt i ett svep? Nä det är just det, jag har ju storhandlat!

Anmaja