Solen strålade och himlen var blå och bara vita små molntussar dansade där uppe. Jo några var faktiskt grå också. Jag har cyklat ut på Boholmarna, till Hossmo och Smedby och Tyska brukat och Elverslösa och Lindsdal… Att cykla är en sån frihet, vinden sveper skönt om det är varmt och är det lite kallt så blir jag ju varm av att trampa på. Vem uppfann cykeln, detta fortskaffningsmedel nummer ett?
Stannade vid vattendrag – varför drar vattnet? Det speglar och glittrar och jag ser inte vad ytan döljer, lite spänning vad som kan finnas där nere. Kanske näcken sitter och spelar på en sten längre bort?
Hotfulla moln – som bara hotar långt i fjärran och drar snabbt förbi. Ibland mullrar det lite och en blixt lyser upp, men det är nu över en vecka sen. Känns som evigheter sen och jag cyklade vidare. Idag hade jag huvet fullt med bloggämnen som nu är borta. Vart har minnet tagit vägen, ibland är det helt borta. En lättvariant av Alzheimer, som jag inte ens är säker på hur det stavas – har jag drabbats av den?
I morgon blir det en utflykt till öland och träffa goda vänner, grilla lax i foliepaket som Ernst Kirchteiger – som knappt inte går att stava till heller – visade på TV 4 i kväll, sova ute på backen under stjärnorna och bara ha det gott.
Denna bild bara hamnade här bland cykelytflyktbilderna…
Den är från förra veckans regnskur – störtskur alltså!
Jag hade varit i affären och skulle hem när jag möttes av detta.
Har inte somnat förrän efter halv två ett par nätter och sovit till halv tio, nu ska det bli lite ordning här i kväll och jag ska gå och knyta mig på spökmattan nu. I morgon kommer jag åter, men nu får du hålla till goda med detta.
Anmaja