Min fasadflagga
För en tid sen hittade jag denna lilla sång i lokala blaskan och jag har sjungit igenom den för mig själv. Alla ska vara glada att det bara var katten som hörde mig, då jag inte riktigt fick ihop melodin, men jag gillade texten.
(Mel: Brevet från kolonin)
Hejsan Fredrik, hejsan Mådan.
Nu har ni fixat, liv i lådan.
För min bäste, kompis Hassan.
Han stängde ni av ifrån försäkringskassan.
Ni tyckte att han, skulle arbeta.
Men jag tycker, ni borde veta.
Att om benen krossas under en bil så.
är dom inte alltid så jäkla lätta att gå på.
(Då säger Fredrik och Mådan med allvarsam min…)
Simulanter, är lätta att hitta.
Karln kan väl jobba, om han får sitta.
Där har dom rätt, vår regering.
Tyvärr så tog dom bort alla chanser på rehabilitering.
Hassan skrek, ge mig chansen.
Det har du fått, sa alliansen.
Du har ju fått, 180 dar.
Efter det så finns det ingen som några fel har.
Stackars Hassan. Ifrån Piteå.
Som inte kunde, varken stå eller gå.
Togs från fru och barn, och sändes till Flen.
För där fanns det ett jobb för en kille utan ben.
Stackars Hassan, nu har han farit.
Han blir aldrig, vad han varit.
För en blodpropp, kom och tog han.
Just när han ringde till sin fru och barn så dog han.
Sensmoralen, utav detta.
Om man nu vill, göra det rätta.
Och om man inte, vill folket döda.
Så måste ALLA rösta på oss röda.
MARI ARVIDSSON
Anmaja
