Anmaja

En jättekruka som ska glaseras på insidan och oxideras på utsidan. Men den är så stor att jag dragit mig för att göra det. Fast den är skröjbränd och inte så svår att hantera längre, inte som innan bränningen. Nu går det ju att lyfta den utan att den vittrar sönder, så jag borde ta itu med den. Ska se om jag kan ta mig ner till verkstan i helgen, om det ändå ska fortsätta vara dåligt väder.

Det har regnat massor här i natt, men inte särskilt mycket idag, som ‘utlovats’. Men när kan man lite på meteorologerna?

Krukan på den här bilden ser ju mer ut som en riktig kruka, en som jag ringlat från botten och upp. Men det finns ingen botten, då jag vänden den när överkanten var klar och fortsatte att ringla den nedre biten och avlutade med den stora kulan.

Det är något så ovanligt som en beställning. Doteran hade något liknade som hängde i en järnställning, men den slogs sönder i ett fall och jag lovade i ett svagt ögonblick att jag skulle göra en ny. Jag minns inte alls hur deras såg ut så jag har gjort efter eget huvud och jag vet inte alls vad hon verkligen tycker. Och inte vet jag heller hur den blir med glasyr och oxid. Det är alltid en lek med tålamod och förväntningar att jobba med lera.  

Anmaja