Idag var det som om allt bara skulle köra ihop sej, jag tänkte dessutom fel och hann inte med det viktigaste jag var tvungen att göra. Usch o fy på mig. Jag är ju ledig onsdagar och ”plockar dubbelt”dagen innan, men ibland gör jag det redan på måndagen och jag tänkte att jag gjort det igår. Men det hade jag inte och det kom jag på 45 min innan jag skulle gå hem för dagen.
Jag hade snöat in på en ’hög’ protokoll som skulle publiceras på hemsidan. Att redigera dem kan ta tid när folk inte kan skriva enligt vanliga svenksa skrivregler med kommatering, mellanslag och punkter. Det kan vara ett jättejobb att redigera tex på bara två eller tre A4-ark. Nej nu tog jag väl i, inte ett jättejobb i mening att det är JOBBIGT, jag tycker det är rätt kul. Nej jag menar att det tar LåååNG tid. Och där satt jag och pulade med detta och klockan tickade på.
När jag så satte fart med det jag glömt, kom folk från alla håll och kanter och behövde hjälp. Det är verkligen kul att folk kommer och vill ha hjälp och kanske ett gott råd, men nu blev jag väldigt stressad. Droppen var när en person kom och ryade om att skrivaren inte funkade från hans undersökningsrum.
Vi har fått ny skrivare, gemensam med kopiator och även färg och han hade inte installerat den på datorn. Jag fick rycka ut, det tog bara någon minut, men ändå. Jag fick lämna mitt jobb, få ifrån, och det var irriterande.
Tänkte stanna över och ta flextid till att få jobbet klart, men orkade inte för ryggen så jag bestämde att jag jobbar en stund i morgon – på lediga dagen – och går hem tidigare på torsdag som kompensation, då jag ska på äldsta barnbarnets skolavslutning, han slutar grundskolan. Ja tänk vad tiden går – inte bara på jobbet!
Anmaja
