Snäckan från Timmernabben
Har nu varit och träffat en bloggvän, eller bloggkompis, eller bloggbekant. Va sjuttan ska jag kalla dem jag träffar genom bloggen? Hur eller hur som de säger här i stan, så har jag träffat Håkan och Kent som finns bakom bloggen Tankemosaik. Efter min reklam om Kalmar och de bilder jag visat här blev de nyfikna på denna del av vårt land, en norrlänning och en äkta göteborgare – som inte varit här förut. Det var väl verkligen på tiden att de masade sig hit nu då?
Stämde träff vid slottet och promenerade mot centrum, satte oss på en i och för sig halvtrist uteservering men okej, och snackade bort ett par timmar. Sååå trevliga, och roliga, grabbar! Ja, jag hade ju inte förväntat mig nåt annat heller förstås efter att ha läst Håkans blogg. Skulle inte kommit på idén att föreslå en träff om jag inte känt att det här blir kul och bra.
En lite annorlunda träff, nätträff, som jag inte kände mig nervös för – som om det hade varit en ’dejt’, då det kan pirra rejält i magen innan. Men precis innan jag skulle iväg så fick jag magknip, så fånigt, men det gick ju över och när vi träffades så var det som om vi känt varann sen länge, lättsnackat och mycket skratt.
När jag cyklade hem igen gick mina tankar till Kenneth och Håkan, mina gamla vänner som nu bara består av Håkan sen Kenneth dog för två år sen. Jag saknar honom mycket ibland och tyvärr har jag dålig kontakt med Håkan. Jag tror jag ska höra av mig till honom, höra hur han har det. Senast vi hördes hade han träffat en norsk gutt. Jag hoppas att han har det bra.
Tack till Håkan och Kent för en trevlig träff idag, ni läser kanske här när ni kommer till lilla Hilda. Tänk vad bra det är med mobilt bredband, alltid kontakt.
Anmaja