Tre saker


”Vill du veta tre grejer om mig?”

Kopierade detta från en annan blogg och har sett det på flera så nu vet jag inte var jag tog det.

Tre saker som alltid finns…

…i kylskåpet: Grädde, ost och smör
…i frysen: Lax, frysta hallon och broccoli
…i skafferiet: Kaffe och inte så mycket mer. Nyttjar inga ”skafferigrejer”

…i handväskan: Kamera, mobil och planeringskalender
…i sminkväskan: Mascara, penna och plåster

…i badrumsskåpet:
Deostick, allergimedicin och värkpiller
…i förrådet: Cykel, cykelkärra, julsaker, tält, campinggrejer, ooops…
…i tankarna: Det här ska jag blogga om, det här ska jag blogga om och detta också.
…i jackfickan: Nyckelknippa, pappersnäsdukar och läppstift
…i kryddskåpet: Svartpeppar, olivolja och salt
…i barskåpet: Har inget, men i hemmet finns oftast ett par flaskor rött och en vit
…på köksbänken: Vattenkokare, vattenbubbelmaskin och alldeles för mycket grejer

Anmaja

Lyckan

Bremerlyckans inre port mot gården…

…och inifrån och ut.

Det finns ett kvarter här i stan som heter Bremerlyckan och jag har alltid tyckt att det klingar så vackert. Kanske för att min bästa väninna sen mer än 18 år har bott där nästan hela sitt vuxna liv. Jag har också bott där, men bara i sex månader för snart sju år sen.

Min väninna flyttade dit som ung och bodde med dåvarande sällskap, flyttade till annan stad för utbildning, kom tillbaka och fick en tvåa och flyttade senare ner på marken med egen utgång – till den helt underbara gården mitt i stan. Nu bor hon med sin familj i en stor våning under takåsarna, i samma hus.

Tänk er att bo i samma hus och bara flytta runt eftersom behoven ändras. Så smidigt och enkelt, när huset och miljön ändå är den rätta. Det är ju så kostsamt och jobbigt att flytta och nu behövde hon bara ta trappor och hiss emellan.

Bilderna jag tog, här över, innan grönskan stod i full blom är ju inte perfekta, det är svårt att ta kort i strålande sol mot mörkaste skugga. Men för mig ser det bra ut, jag vet ju hur vackert röd den inre porten är och hur underbart träden just nu blommar där innanför.

Ja jag bodde ju också där, i nummer 13 ett kort tag, det var ett litet misstag kan man säga. Men jag hade turen att få den andra stora våningen längst upp och såg över alla stadens tak och till och med bort till sundet och en skymt av öland. Det var mitt trettonde boende. Jag lämnade en jättefin gammal lägenhet för att bo ’på lyckan’, men jag hittade ett lika bra boende sen – och här bor jag fortfarnade och ska nog så göra till det blir Wollinska stiftelsens tur att inhysa mig.

Summa sumarum, tretton är mitt olyckstal.

Anmaja