Anmaja

Stugan i parken på hemvägen

Jag har tankat mina bilar själv i alla år och det har aldrig varit några problem. Nej inte sen jag gjorde det första gången som 18-åring, med min nyinköpta lilla vita hundkoja, Proppen, kan jag minnas att jag gjort bort mig på en bensinstation. Men nån gång ska väl vara den första och så här efter fyrtioett år kanske det inte är så konstigt att det plötsligt händer?

Jag skulle tanka Röde Rudolf eftersom jag kört några mil på söndagen och förvissade mig om, innan jag körde iväg, vilken sida tanklocket satt på, så att jag inte skulle köra till fel sida om pumpen, även om det ofta går att dra slangen och fixa det ändå. Jag reflekterade över att det inte var något lås på luckan, men låset brukar ju sitta inanför, på själva skruvlocket, så det skulle ju ordna sig.

Det ordnade sig inte så lätt, då jag på bensinmacken insåg att denna bil förmodligen har en spak eller knapp inne i själva kupén för öppning av sagda lock. Jag prövade att trycka och dra i spakar, men vågade ju inte hämningslöst ge mig på allt som fanns. Men jag fann något att dra i och testade. Motorhuven for upp! Kunde jag väl ge mig katten på. Den var inte lätt att trycka ner igen, innan jag hittade den lilla spaken under huven som lösgjorde den, så att jag med kraft kunde smälla igen den. 

Sen for jag från macken med en rivstart…    

Anmaja

This entry was posted on tisdag, april 28th, 2009 at 15:20 and is filed under Blandad kompott. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.