En sån dag!


Här skulle varit en bild från Brobytorp,
nu får den komma en annan dag.

En sån dag idag! Vaknade pigg och utvilad, ingen baksmälla, ingen värk. Det kunde inte börja bättre. Ja nu låter det som om jag brukar ha baksmälla för jämnan, men så är det ju inte. Fast igår morse kände jag mig inte så himmelens fräsch efter personalfesten som var på fredagskvällen. En för övrigt trevlig fest med lagom underhållning och gott att äta och dricka. Och dessutom träffa de gamla arbetskamraterna (läs barnsköterskorna) som jag nu för tiden sällan ser. Tyvär har jag kommit långt från dem, men det har ju med mitt jobb att göra och det kan vara lite sorgligt känner jag. Inte mitt jobb, det trivs jag jättebra med, men att komma från de jag jobbat och umgåtts med i så många år är lite trist.

Anne ringde på morgonen och undrade om jag ville ta en tur med henne och sonen till Brobytorp. Vi packade ner lite olika plock att äta till lunch och jag hämtade dem. Bara att kunna ta röde Rudolf och köra själv, vart jag vill, så underbart! Jag ”är med bil”denna helg också. emM lånar ut sin Michubichu, eller hur det stavas, mot att jag passar den när hon är hos Ada i norr.

Brobytorp i Voxtorp är ju bara så underbart denna tid. Ja hela världen är underbar när allting knoppas. Vi satt ute och vi åt medhavda matsäcken, vi plockade blommor och hade det bara bra. Sen åkte vi hem och det blev lite småvägar och kringelkrokar och bla så besökte vi en liten gårdsbutik där jag handlade lite smått och gott från gården.

Nu har jag varit hemma en stund och dörrar och fönster står öppna mot den sköna vinden och ljust är det fortfarande. Tyvärr har jag fått ont i ryggen, en förfärlig värk, men det behöver jag ju inte skriva om. Jag kan i stället avsluta med att skriva att det är pappas födelsedag idag. Född så tidigt som 1902, hundrasju år sen, ja jisses.

Anmaja