Gunillas böcker


Scilla i stället för gräs på en tomt en bit härifrån, så vackert!

En tävling på Passagen där man kan vinna Gunillas böcker skrev jag så här om en stor händelse i mitt liv:

Hej Gunilla och Passagen!

Det känns som om jag åker på en räkmacka genom livet när jag läser om så mycket sorg i de bloggar som handlar om barn som dött, barn som gått före sina föräldrar till en annan värld. Särskilt Din blogg Gunilla, om sonen Rickard, har jag följt dag för dag eller ”läst ikapp”sen sensommaren då vi bägge gästbloggade på Kommunals hemsida.

Det finns inte nån självklar anledning till att just jag skulle vinna Dina böcker och ”en stor händelse”som hänt i mitt liv, ja då tänker jag förstås med glädje på när mina barn föddes. Och det liv som vi har fått och fortfarande har tillsammans.

Men det finns en stor sorg i mitt liv också och det är något som hände strax innan jag skulle fylla tolv år. Min pappa åkte till jobbet och kom aldrig mer hem igen. Han blev påkörd av en annan bil och dog meddetsamma. För att jag skulle ”förskonas sorgen”sades det inte rent ut att pappa var död och det var inte tal om att vara med på begravningen eller att ta något slags avsked. Allt det hemska tystades ner, locket lades på och jag hade ingen att prata med.

Locket låg på i många år innan jag ens kunde säga ordet ’pappa’ och ännu längre tid innan jag över huvud taget kunde prata om honom. På senare år frågade jag min mamma varför de hade handlat som de gjorde och jag fick till svar att de trodde att det var det bästa. Det var det inte.

Anmaja

4 comments
  1. Heeeeeeeeeej AnMaJa JA det var ett tag sedan. Jag vet inte vart min tid tar vägen, men försvinner gör den bara så utan att meddela mig i förväg att det går snabbt. Är i norr och gosar med mitt första barnbarn….att det kan vara så himmelsk med ett litet pyre som detta.
    Vädret skönt och soligt även här. Har suttit och gottat mig i solen i em. Nu är det dags för hundpromenad.
    Åååååååååååå vilken ljuvlig trädgård på blommorna, vet precis vilken det är. Skicka mig denna bilden. Den skulle man förstora och sätta upp på en hel vägg ju.
    Ha det så gott och trevligt med Rudolf. Skönt om honom varsamt….hihihi
    Kram fr emM

  2. emM – Jisses jag tror att jg är lite full… eller något lite berusad i alla falll. *S* Där blev det ett l för mycket. Jag skriver i moron i stället.
    A

  3. för det första, så här mycket scillor har jag inte sett på många år. nedanför humanistfakulteten i göteborg vimlar det nämligen av dom blå på samma vis som här. det är ofattbart vackert!

    å för den andra. jag blir väldigt ledsen när jag läser om din pappa. både för det tragiska att han blev påkörd naturligtvis men också för att du aldrig fick möjlighet att sörja. ofattbart egentligen. att dom vuxna i din närhet kände såhär. men. det kanske ”var så” på den tiden?

    massa krams hursomhelst!

  4. ullrika – Många scillor är det! 🙂
    Jo så gjorde de nog ofta förr. 🙁
    Anmaja

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.