Toastol


Min 25-årsgåva från kliniken. (Kunde inte välja foto.)

På mitt jobb får vi en gåva när vi har jobbat i 25 år och det är fem år sen jag fick min. Då fick vi själva välja något för, jag tror det var 4500 kr, något som är beständigt – vad man nu kan räkna in i det? En fick en cykel, det är väl okej, en ville ha ett växthus, det var inte okej och en tredje fick en kamera. En kamera är för min del definitivt inte beständig.

Jag har i flera år sagt att jag vill ha något av guld, men inte riktigt vetat vad. Jag gillar guld och passar bättre i guld än silver, nackdelen är ju att det är mycket dyrare. Jag brukar säga att de män jag haft förhållande med inte förstått att jag vill ha guld i present. är det verkligen så svårt att fatta eller har de bara varit snåla?

Några månader innan jag skulle bestämma vad jag ville ha kom jag ju på det! Ett eget designat smycke med kedja till! Självklart. Duvan här över gör jag sen många år i keramik och nu lämnade jag in den på Molins guld här i staden och lät dem göra en kopia i guld, fast flera gånger mindre förstås. Keramikduvan är nog 15-18 cm och denna lilla är bara ett par cm.

Var lite orolig hur de skulle få till den, men när jag fick den så började jag nästan att gråta av glädje, för den var exakt så som jag tänkt! Lite välvd, ruggad på ena sidan och så söt. Varför tog jag nu upp detta så långt efter? Jo jag läste om en person som ville ha en toastol i tjugofemårsgåva. Visserligen är det något beständigt, det vet jag för min är nog minst trettio, eller rent av femtio år, men hur kul?

Anmaja

Vitsippsbacke eller?

Kul att visa foton igen, så idag blir det en bild på en vacker vårlik vitsippsbacke… men ser den inte lite konstig ut? Oj det blev ju en bild på Annes spikmatta. Det är som de flesta redan förstår och vet inga riktiga spikar, men jag lovar att de är minst lika vassa. Det är alltså plastplattor som sitter på ett tyg, ett tyg som sitter på en rätt tunn madrass.

Varje sån där liten ”blomma”har en massa små piggar som det är lätt att riva sig på om man är oförsiktig. Blommorna är av helt vanlig plast, det blir ju mer hygiensiskt om det blir blodigt och svettigt. äh, jag skojar, risken är väldigt liten för att det skulle uppstå blodbad.

Jag tog bara av mig tröjan, så mitt onda i svanken fick inte känna av mattans vassa piggar. Det var nog tur, för jag tror att ju mer ont jag har, ju mer ont ”värker”det med mattan. Först visste jag inte hur jag skulle komma på den, men jag satte mig på sängkanten och ”rullade” på. Det gjorde riktigt överdj*vligt ont. Fy sjutton bubblar vad ont det gjorde. När jag väl låg där så fanns det inte en chans att hoppa av direkt, jag kunde inte röra mig. Men det var konstigt, för det tog inte en minut, jag tror inte ens en halv minut, innan jag tycket det var uthärdigt. En märklig känsla, verkligen.

”Uthärdigt”är ju bättre än outhärdig, men skillnaden är nog inte så stor. Efter bara några minuter kände jag hur det pulserade i hela ryggen som låg mot mattan. Det blev en skön värme och snart kändes knappt spikarna. Jag hade nog kunnat somna om jag inte legat med böjda ben, jag vågade inte sträcka ut dem, vågade inte röra mig. Jag njöt, jo det gjorde jag, ca en kvart av behandlingen och den ljuva musiken som Anne bjöd på.

När jag låg där funderade jag dels på om jag ska köpa en grön lugnande eller orange upppiggande, dels på hur jag skulle komma av, men det var bara att rulla ut samma väg som jag kom!

Anmaja