Dammsugare


Vad är det som vibrerar? – Foto: Campeggi

Dammsugare och sittpuff i ett. Smart för den trångbodda. Airpouf från Campeggi visades på möbelmässan i Milano häromåret. Vi hoppas att den kommer hit.

Airpouf är något så roligt som en kombination av sittkudde och dammsugare. Designad av Lorenzo Damiani för italienska Campeggi. Det enda som eventuellt talar för att sittkudden döljer något annat är tre hål. Ett vardera för dammsugarslangen, utblås och elsladd. Airpouf visades nyligen i Milano och är redan på väg ut i produktion.

Smart för dig som bor trångt och har svårt att hitta någonstans att gömma undan dammsugaren. även perfekt för mig som behöver dammsuga katthår och kattsand så ofta att jag inte orkar dra apparaten ut och in från och till städskåpet vareviga dag.

Anmaja

Award

Jag har fått en award från Bella – jättemycket TACK!

Reglerna för detta lyder: Du som blivit nominerad ska skicka denna award vidare till någon Du tycker behöver den. Kopiera bilden här ovan och lägg den i ett inlägg. Skriv sedan vilka fem du vill ge denna award vidare till och länka sedan dem. Skriv också i deras bloggar att du gett dem denna award.

Jag har sett att det är flera som har sånt här på sina bloggar, men jag tror det är första gången jag själv får en och det gladde mig så nu ger jag den vidare. Eftersom jag inte följer så jättemånga bloggar utan hoppar runt lite hur som helst i bloggvärlden kan jag inte ge den till så många men det blir till;

Gunilla
Venona
Tankemosaik

Skulle även vilja ge till Arvidsdottern, emM, ying – men de har ingen blogg så jag säger hej hej ifall ni kommer hit och läser!

Jag är med på fler diskussionsforum än i bloggar men jag tackar Bella igen, jag blej jätteglad. Om jag hade vetat vilka besökare jag har så hade jag kunnat skicka er en award, men ni är så tysta, så blyga?

Anmaja

Att tanka eller inte tanka


Stugan i parken på hemvägen

Jag har tankat mina bilar själv i alla år och det har aldrig varit några problem. Nej inte sen jag gjorde det första gången som 18-åring, med min nyinköpta lilla vita hundkoja, Proppen, kan jag minnas att jag gjort bort mig på en bensinstation. Men nån gång ska väl vara den första och så här efter fyrtioett år kanske det inte är så konstigt att det plötsligt händer?

Jag skulle tanka Röde Rudolf eftersom jag kört några mil på söndagen och förvissade mig om, innan jag körde iväg, vilken sida tanklocket satt på, så att jag inte skulle köra till fel sida om pumpen, även om det ofta går att dra slangen och fixa det ändå. Jag reflekterade över att det inte var något lås på luckan, men låset brukar ju sitta inanför, på själva skruvlocket, så det skulle ju ordna sig.

Det ordnade sig inte så lätt, då jag på bensinmacken insåg att denna bil förmodligen har en spak eller knapp inne i själva kupén för öppning av sagda lock. Jag prövade att trycka och dra i spakar, men vågade ju inte hämningslöst ge mig på allt som fanns. Men jag fann något att dra i och testade. Motorhuven for upp! Kunde jag väl ge mig katten på. Den var inte lätt att trycka ner igen, innan jag hittade den lilla spaken under huven som lösgjorde den, så att jag med kraft kunde smälla igen den.

Sen for jag från macken med en rivstart…

Anmaja

Första dagen utan SK på fem år


Vatten vid T-bryggan på Stensö

Nu står det varken en dag eller noll dagar kvar på Seniorkontakten. Det står förmodligen ingenting, jag är raderad, borta, som om jag aldrig funnits. Fast det finns spår efter mig, spår som går att söka fem år tillbaka i tiden. Jag har kacklat i forumen och visat bilder likaså. De finns kvar i all evighet.

Kändes lite konstigt att inte kunna logga in där idag, men jag vänjer mig nog. SK har vissa dagar tagit en stor del av min tid, vissa dagar mindre tid. Jag har loggat in varje dag och läst om det funnits nåt kul att diskutera. Nåt att tycka om eller inte. Och så har det ju varit många foton jag visat och fått lite heja-rop på. Men de som följt med mig hit är välkomna att följa mig genom både foto och text även i fortsättningen. Och kommentarer är alltid välkomna förstås.

Du klickar bara här under på ”Ingen kommentar”, ”1 kommentar”, ”2 kommentarer”osv ifall Du känner för att höra av Dej. Det vore kul tycker jag. Du kan förstås vara anonym, men lämnar Du Din e-adress så syns den inte utåt. Har Du en egen blogg eller hemsida så får Du gärna länka till den så att jag kan kika in där.

Anmaja

Lapptoppen *L*


Se Du rådjuret?

Inget kul att supporten har ledigt på helgerna så jag har fått vänta ända till idag med att prata med dem om min döda laptop. En kille där som svarade sa att jag skulle ta ur batteriet, koppla från elsladden och öppna datorn och trycka upprepade gånger på on-knappen. Jag gjorde så och si – den funkade när jag satte dit el och batteri! Synd att detta inte står i felsökningen i papprena jag fick för då hade jag inte behövt sura och oroas hela helgen över detta. Förresten va skönt att det var ett supportärende som gick att fixa i telefon. *S*

Anmaja

En sån dag!


Här skulle varit en bild från Brobytorp,
nu får den komma en annan dag.

En sån dag idag! Vaknade pigg och utvilad, ingen baksmälla, ingen värk. Det kunde inte börja bättre. Ja nu låter det som om jag brukar ha baksmälla för jämnan, men så är det ju inte. Fast igår morse kände jag mig inte så himmelens fräsch efter personalfesten som var på fredagskvällen. En för övrigt trevlig fest med lagom underhållning och gott att äta och dricka. Och dessutom träffa de gamla arbetskamraterna (läs barnsköterskorna) som jag nu för tiden sällan ser. Tyvär har jag kommit långt från dem, men det har ju med mitt jobb att göra och det kan vara lite sorgligt känner jag. Inte mitt jobb, det trivs jag jättebra med, men att komma från de jag jobbat och umgåtts med i så många år är lite trist.

Anne ringde på morgonen och undrade om jag ville ta en tur med henne och sonen till Brobytorp. Vi packade ner lite olika plock att äta till lunch och jag hämtade dem. Bara att kunna ta röde Rudolf och köra själv, vart jag vill, så underbart! Jag ”är med bil”denna helg också. emM lånar ut sin Michubichu, eller hur det stavas, mot att jag passar den när hon är hos Ada i norr.

Brobytorp i Voxtorp är ju bara så underbart denna tid. Ja hela världen är underbar när allting knoppas. Vi satt ute och vi åt medhavda matsäcken, vi plockade blommor och hade det bara bra. Sen åkte vi hem och det blev lite småvägar och kringelkrokar och bla så besökte vi en liten gårdsbutik där jag handlade lite smått och gott från gården.

Nu har jag varit hemma en stund och dörrar och fönster står öppna mot den sköna vinden och ljust är det fortfarande. Tyvärr har jag fått ont i ryggen, en förfärlig värk, men det behöver jag ju inte skriva om. Jag kan i stället avsluta med att skriva att det är pappas födelsedag idag. Född så tidigt som 1902, hundrasju år sen, ja jisses.

Anmaja

Aprilväder och svart


Stensö kanal

Visst brukar man säga att det är aprilväder i april och då mena att det kan vara allt mellan snöstrom och sommarsol. Detta års april har bara varit soligt. Kallt visserligen, men mycket sol. Värmen kommer smygande och naturen slår sakta men säkert ut i knopp och blom och blader. Jag tror den bästa tiden är nu. Men det säger jag när hösten kommer också. Sommaren och vintern har inte den sköna känslan tycker jag. De bara är och under tiden längtar jag till nästa årstid.

Nyss skulle jag föra över foton till min nya laptop och satte in sladden till USB-porten. Då blev skärmen svart. Va konstigt tänkte jag och upptäckte att hela datorn var död. Letade upp LG:s support och ringde, men kunde ju begripa att de bara finns till hands vardagar. Och förresten tror jag inte att detta är något supportärende som går att fixa per telefon, nej jag skulle tro att jag måste lämna in hela apparaten. Trist och ”sur”är bara förnamnet på den känsla jag har.

Anmaja

Grädde!?

Sen jag började med LCHF har jag alltid 40-%-grädde hemma – den är god i maten, kaffet, teet, vispad och till och med att ta en slurk av. Förut körde jag ju med lättvarianter och bara den feta om jag behövde vispad grädde. Det gjorde jag dock inte så ofta, eftersom jag varit fettskrämd i sååå många år.

Eftersom jag inte direkt är någon finsmakare, så förvånar det mig att jag inte är så förtjust i den som är 38-%-ig, jag borde inte märka nån skillnad. Idag är jag verkligen glad över att jag bara köper Arlas fetaste – när jag läser vad som står på nätet, tipsad av B, sekreterare på jobbet.

Läs Du också och välj sen vilken grädde Du vill köpa!

Anmaja

Gunillas böcker


Scilla i stället för gräs på en tomt en bit härifrån, så vackert!

En tävling på Passagen där man kan vinna Gunillas böcker skrev jag så här om en stor händelse i mitt liv:

Hej Gunilla och Passagen!

Det känns som om jag åker på en räkmacka genom livet när jag läser om så mycket sorg i de bloggar som handlar om barn som dött, barn som gått före sina föräldrar till en annan värld. Särskilt Din blogg Gunilla, om sonen Rickard, har jag följt dag för dag eller ”läst ikapp”sen sensommaren då vi bägge gästbloggade på Kommunals hemsida.

Det finns inte nån självklar anledning till att just jag skulle vinna Dina böcker och ”en stor händelse”som hänt i mitt liv, ja då tänker jag förstås med glädje på när mina barn föddes. Och det liv som vi har fått och fortfarande har tillsammans.

Men det finns en stor sorg i mitt liv också och det är något som hände strax innan jag skulle fylla tolv år. Min pappa åkte till jobbet och kom aldrig mer hem igen. Han blev påkörd av en annan bil och dog meddetsamma. För att jag skulle ”förskonas sorgen”sades det inte rent ut att pappa var död och det var inte tal om att vara med på begravningen eller att ta något slags avsked. Allt det hemska tystades ner, locket lades på och jag hade ingen att prata med.

Locket låg på i många år innan jag ens kunde säga ordet ’pappa’ och ännu längre tid innan jag över huvud taget kunde prata om honom. På senare år frågade jag min mamma varför de hade handlat som de gjorde och jag fick till svar att de trodde att det var det bästa. Det var det inte.

Anmaja