Anmaja

En skön vårdag var det ja. Skönt att året med "mitt träd" har gått till ända och bilderna sammanställda och klara. Nu kan jag stanna till i lugn och ro i stadsparken i stället och se hur vårblommor sticker upp ur gräs och rabatter. 

Anmaja

Har ju inte varit ute och fotat på över en vecka och har inget kul att visa så det blir faktiskt även idag en av mina favoriter från Melodifestivalen. Men snälla, snälla, snälla rara ni får faktiskt vänta till en annan dag på "min etta". Gissa vilken?

Jag har faktiskt plåta lite idag på väg hem från staden. Det är helt otroligt skönt ute idag, en härlig vårdag och det är varmt och solen strålar, fåglarna kvittrar. Men att göra det lätt för mig och sätta in en "fädig bild" kan jag kosta på ändå, för nu är jag lite trött. Det kostar på att shopa. 

Jag gjorde det även lätt för mig genom att äta på stan, lite trist att göra det själv och då tänker jag att folk som går förbi eller sitter i grupper tänker att hon är ensam den där människan. Ensam utan vänner, ingen vill äte med henne. Är det så illa? Hur tänker jag själv om jag ser nån som sitter själv och äter lunch på restaurang? Inte ett jota, jag ser dem kanske inte ens. Syns man inte så finns man inte - eller? Det är ju inte så bra förstås, men det känns som om jag finns.

Anmaja