Jag har inte tröttnat, nej, men jag förstår att ni gjort det, jag ser att besöken har minskat på min blogg. Jag har inte skrivit så mycket, jag vet, men hoppas ni kommer tillbaka och tittar på mina bilder i alla fall.
Jag ska bättra mig, men har varit så vansinnigt upptagen senaste veckan och idag när jag skulle flexa lite tidigare hem för att bara vila, vila, vila – ja då körde jag huvet i dörrposten till Bodils rum, en av sekreterarna. Och föll i golvet och slog därmed i knät när jag kom ner. Det gjorde så in-i-h*elvetes ont. (Deeet var inte vackert sagt!) Ena örhänget hade tryckts ihop och spräckt ett litet snitt i örsnibben och det blödde.
Min första tanke innan jag kravlade mig upp var att jag bara ville lägga mig ner och försvinna. Det kändes som droppen just rann över bägaren och jag höll nära på att börja gråta. Men det gjorde jag inte. Jag konstaterade bara att mina sommarfoppa var för hala att ha inomhus och linkade iväg och tvättade bort blodet.
Efter lite vila är jag på benen igen och jag känner hur både knä och huvud värker. Men jag känner även att jag fått en ordentlig sträckning på halsen, under örat som slog i dörrposten.
Jag ska göra mig några goda ”plättar”i moster Margaretas gamla ingräddade våffeljärn först, för nu börjar det suga i magen. Sen får jag nog ta det lugnt resten av dagen, det känner jag i den här gamla skruttiga käringkroppen.
Anmaja