Begravningar

Det är lördag och jag är på väg att åka till moster Margaretas begravning i Värnamo, jag blir hämtad strax av Emmadottern, svärsonen och den yngsta i barnbarnskaran. Hinner inte skriva nu men jag hittade ett inlägg som jag skrev förra våren som handlade om Engla, den lilla flickan som så tragiskt mördades av en fullständigt sjuk och galen person. Jag vet egentligen inte varför jag inte publicerade det, men här kommer det nu.

Maj 2008 – Jag har funderat på rätt eller fel med privata begravningar i teve. Alltså när det inte är en kunglighet eller på annat sätt ”kändis”som har dött. Häromdagen tyckte jag det var onormal, helt tokigt och fel och lite skämmigt kändes det att jag ändå ville se lilla Englas begravning om den skulle visas. Det kändes också som om det skulle bli ett värdigt och vackert slut på alla hemska artiklar som skrivits efter hon försvann tidigare i våras.

Sen satt jag och surfade på kvällstidningarnas sidor, vilket är rätt ovanligt för min del, där läste jag många kloka ord och tog till mig dem. är det verkligen sååå fel att visa denna begravning? Vi har ju i media matats med det ohyggliga som hände lilla Engla, först hoppades vi att hon skulle hittas välbehållen, men dagarna gick och vi förstod att något hemskt hade hänt. Vi har inte kunnat undgå att följa allt detta. När så mördaren, en mycket sjuk man, hittades och erkände, var vi arga, ledsna, bedrövade. Kan det då vara fel att vi i media får ett avslut på dessa skriverier med en fin och ljus begravning? Den som inte vill se behöver inte sätta på teven, eller hur?

Det visas dokumentärer om så många vitt skilda ämnen, det ena värre än det andra. En del glada och trevliga. Andra intressanta och roliga. Att dö är en del av livet och alla ska vi göra det, det kan man vara tämligen säker på. Men ett barn ska aldrig dö, ett barn ska inte dö före sina föräldrar.

Taget från min surfarrunda på tidningssidorna:

* Modern och TV har gjort en rimlig bedömning. Dels engagerade fallet många under lång tid, dels handlar det om att peka på barnens utsatta situation i samhället, en viktig uppgift för Public Service.

* Det kan även ses som ett sätt att tacka för det enorma stöd man fått. Sist men inte minst fick fallet en lösning som gränsar till det övernaturliga.

* Vi bör i stället vara tacksamma för att modern hade klokskapen att komma med erbjudandet. Säkert hade det senare kommit propåer från en mängd olika håll.

Englas mormor, åshild Ekström, skrev:

”Undra på att världen ser ut som den gör, med så många människor som orkar vara så negativa i denna svåra stund. Fösstår ni inte att ni sårar oss anhöriga oerhört med era elaka kommentarer? Det är faktisktiskt synd om er! Det är ju tur att inte alla tycker som ni, utan att det finns folk som ser lite ljust på att begravningen sänds i TV. De förstår att vi vill dela med oss av det enda positiva och fina i hela den här fruktansvärda händelsen.”

Efter begravningen sa jag till mig själv: ”Blev mycket berörd av den och insåg att att jag hade fel när jag var på väg att ta avstånd av TV-sändningen tidigare. Den var filmad på ett fint sätt, inga zoomningar i anhörigas tårade ansikten, bara filmad från långt håll och man hörde prästens ord och vacker musik, det räckte så väl. Det kändes fint att få gråta och sen försöka glömma, vilket de anhöriga aldrig kan göra”.

Anmaja