Min badplats


Någon har tappat sin vante.

Här ska jag bada varje morgon när jag gått i pension. Ska köpa en snygg badrock och cykla ner på morgonen innan frukost och ta mig ett dopp. Jag kan ju börja redan nu, men jag kommer inte till skott och så har jag ju ha något att se fram mot. Ska jobba så länge jag kan, till 65? 67? 70?

Den här badplatesn är i och för sig ingen badplats, men jag tror jag kan ta ett dopp där. En stig genom vassruggen leder ner till vattnet och där står den här bänken. I vinter har någon glömt sin vante där. En kall hand som fryser förmodligen. När jag cyklade därifrån på nyårsdagen såg jag den andra ligga vid vägkanten och jag hade kunnat lagt dem tillsammans. Men kanske ingen saknar dem? Det är förvånande med vad folk kan glömma bort, tappa bort utan att sakna, utan att leta efter.

Jag tappade bort min favoritpenna idag på jobbet, en bagatell för någon annan, men inte för mig. Jag tittade snett på alla som kunde ha varit i närheten medan jag var borta från mitt rum en stund. Tänkte att någon av misstag tagit den, på samma gång som jag förstod att jag fibblat bort den själv. Det hade jag. Den hade hamnat mellan några sidor i min agenda.

Anmaja