Månad: februari 2009

Det känns som vår i luften, redan – men inte på denna bild.

Jag skulle ha blivit busschaufför om jag varit bättre på matte, eller nåt inom filmen om jag bara vetat hur många folk som är bakom kameran. Jag skulle ha varit nån av dem som håller ordning på allt och alla, eller i alla fall något. Nu blev jag barnsköterska och det var ju inte så dumt det heller.

Jag har varit med om ett par teveinspelningar, först en direktsändning i TV4 i Malous program en fredagsförmiddag. Det var jättespännande att se vad som händer just bakom kameran. Och att se hur liten en studio kan vara fast den ser så stooor ut!

Ikväll har jag varit på Kalmar teater och sett när de spelade in Talang. Det var inte direktsändning så det var många avbrott och det hände även att det blev omtagningar när Tobbe och Markolio sa fel. De är de nya programledarna i år och i juryn sitter som vanligt Bert, men han hade en som hette Johan och Charlotte Perelli som nya kamrater.

Vi fick olika instruktioner innan det började och de skulle spela in våra applåder, korta, långa, med skratt, med tummen upp och även buuu med tummen ner och så vidare. Detta klipps in där de tycker det passar och det kan bli så att de zoomat in mig med kameran när jag skrattar och sätter ihop det med nåt jag kanske inte alls tycker är kul. Inte kul. *hum*

Har hört om hur det fuskas och fejkas bakom kulisserna i såna här program och det var verkligen kul att se i verkligheten nu. Och snacket som går om att det är sååå många som söker till Talang, där är det i själva verket är DE som ringer runt till folk och vill ha med dem i programmet! Ja så är det, det hörde jag flera som sa. Det finns väl även folk som söker förstås, men för att få en bra blandning så fixar de ju dit folk som kan olika saker.

För publiken hade de insläpp från kl 16 och sen började inspelningarna efter 17 och höll på till nästan halv tio. Det blev lång tid, men det var jättetrevligt och nästan lite intimt eller familjärt då det var så många avbrott. Men de som medverkade var där redan kl 10 på förmiddagen och det var mest väntan, väntan och åter väntan för dem. Lååångtråååkigt sa de! Och inte blev de bjudna på nåt, men det blev vi i publiken. Vi fick både godis, dricka och frukt.

Av alla som jobbar med teveinspelningen skulle jag ha kunnat vara den som pudrade näsan på Bert?

Anmaja

”Mitt träd”vid Kalmarsund – äntligen har året gått. 15 bilder/3 sek

Jag skulle köpa en badkappa, en riktigt snygg sak när jag går i pension och sen skulle jag cykla ner och bada om morgnarna innan jag äter frukost. Det skrev jag för inte så länge sen och det är sex år kvar. Men nu har jag fått ett problem. Jag har fått ärva en snygg badkappa, en riktigt tjock och gosig som min moster just köpt ny och fin innan hon dog. Ingen annan ville ha den av syrran och kusinerna, den passade mig som hand i vante och nu ligger den i badrummet och väntar på tvätt.

Men ska jag verkligen börja vinterbada nuuu?

Anmaja

Jag har inte tröttnat, nej, men jag förstår att ni gjort det, jag ser att besöken har minskat på min blogg. Jag har inte skrivit så mycket, jag vet, men hoppas ni kommer tillbaka och tittar på mina bilder i alla fall.

Jag ska bättra mig, men har varit så vansinnigt upptagen senaste veckan och idag när jag skulle flexa lite tidigare hem för att bara vila, vila, vila – ja då körde jag huvet i dörrposten till Bodils rum, en av sekreterarna. Och föll i golvet och slog därmed i knät när jag kom ner. Det gjorde så in-i-h*elvetes ont. (Deeet var inte vackert sagt!) Ena örhänget hade tryckts ihop och spräckt ett litet snitt i örsnibben och det blödde.

Min första tanke innan jag kravlade mig upp var att jag bara ville lägga mig ner och försvinna. Det kändes som droppen just rann över bägaren och jag höll nära på att börja gråta. Men det gjorde jag inte. Jag konstaterade bara att mina sommarfoppa var för hala att ha inomhus och linkade iväg och tvättade bort blodet.

Efter lite vila är jag på benen igen och jag känner hur både knä och huvud värker. Men jag känner även att jag fått en ordentlig sträckning på halsen, under örat som slog i dörrposten.

Jag ska göra mig några goda ”plättar”i moster Margaretas gamla ingräddade våffeljärn först, för nu börjar det suga i magen. Sen får jag nog ta det lugnt resten av dagen, det känner jag i den här gamla skruttiga käringkroppen.

Anmaja

Ett minne blott… det har börjat töa.

Trött, nöjd, glad. Minsta inlgget hittills? 🙂

Anmaja

Två år gamla semlor

…men jag fattade inte om de* hade förlovat sig idag? Eller var det bara så att de berättade det idag? För övrigt så tycker jag att fettisdagen är en alldeles jättebra vald dag till förlovning, en tisdag, en dag nästan mitt i veckan dessutom. Toppen!

Jag åt ingen semla på jobbet idag. Det bjöds på semlor i stället för den vanliga klinikfrukosten med ostmackor som vi har alla tisdagar. Jag visste det redan innan så jag hade med mig som jag brukar övriga dagar; en liten burk med Mezeyoghurt, Mascarpone och några nötter. Ibland har jag hallon. Jättegott.

*Allas vår Viktoria och Daniel *L*

Anmaja

Vinterdagar – 12 bilder/fem sek mellan

Allt har gått jättebra – jag är trött, tåget försenat hem och hela kroppen smärtar. I morgon är jag säkert mycket piggare!

Anmaja

Jag hinner nog inte komma till en dator idag så detta skrev jag igår, lördag morgon, och tyvärr blir det inte mer än så här. återkommer i morgon, måndag, då är jag hemma igen.

önskar alla en bra och fin och ledig söndag.

Anmaja

Det är lördag och jag är på väg att åka till moster Margaretas begravning i Värnamo, jag blir hämtad strax av Emmadottern, svärsonen och den yngsta i barnbarnskaran. Hinner inte skriva nu men jag hittade ett inlägg som jag skrev förra våren som handlade om Engla, den lilla flickan som så tragiskt mördades av en fullständigt sjuk och galen person. Jag vet egentligen inte varför jag inte publicerade det, men här kommer det nu.

Maj 2008 – Jag har funderat på rätt eller fel med privata begravningar i teve. Alltså när det inte är en kunglighet eller på annat sätt ”kändis”som har dött. Häromdagen tyckte jag det var onormal, helt tokigt och fel och lite skämmigt kändes det att jag ändå ville se lilla Englas begravning om den skulle visas. Det kändes också som om det skulle bli ett värdigt och vackert slut på alla hemska artiklar som skrivits efter hon försvann tidigare i våras.

Sen satt jag och surfade på kvällstidningarnas sidor, vilket är rätt ovanligt för min del, där läste jag många kloka ord och tog till mig dem. är det verkligen sååå fel att visa denna begravning? Vi har ju i media matats med det ohyggliga som hände lilla Engla, först hoppades vi att hon skulle hittas välbehållen, men dagarna gick och vi förstod att något hemskt hade hänt. Vi har inte kunnat undgå att följa allt detta. När så mördaren, en mycket sjuk man, hittades och erkände, var vi arga, ledsna, bedrövade. Kan det då vara fel att vi i media får ett avslut på dessa skriverier med en fin och ljus begravning? Den som inte vill se behöver inte sätta på teven, eller hur?

Det visas dokumentärer om så många vitt skilda ämnen, det ena värre än det andra. En del glada och trevliga. Andra intressanta och roliga. Att dö är en del av livet och alla ska vi göra det, det kan man vara tämligen säker på. Men ett barn ska aldrig dö, ett barn ska inte dö före sina föräldrar.

Taget från min surfarrunda på tidningssidorna:

* Modern och TV har gjort en rimlig bedömning. Dels engagerade fallet många under lång tid, dels handlar det om att peka på barnens utsatta situation i samhället, en viktig uppgift för Public Service.

Så här tjusig var den ju inte…

Nej jag är varken packad eller klar för resa. Jag tvättade igår och ska stryka snart, bara skriva först. *L* Det finns alltid annat, trevligare, att göra än att stryka. Så det är jättelätt att göra andra saker just nu. Jag vet inte vad jag ska ha på mig ännu heller. Har mina svarta linnebyxor och en väst till i samma tyg. Skulle vilja ha en vit blus till, men det äger jag ingen. Var på stan och tittade efter något liknande, men kom hem med en rödrutig tunika och en röd kofta. Kanske inte så passande på begravning?

Jag köpte även en liten svart kofta, en sån där kort, en bolero. Det stod 129 kr på och jag tänkte att den kan jag nog få användning för också. När jag betalade tyckte jag det gick på mycket, men det gör det ju alltid och jag hade även hittat ett par läsglasögon för 80 och ett par tjockare stumpbyxor.

När jag kom hem såg jag att det svenska priset inte stod överst på prislappen, utan något annat lands penningpris. Det är ju alltid en rad priser och kronorna brukar stå överst som jag minns. Eller? Nu såg jag att det pris som jag betalat var 349 kr – för detta lilla ynkliga plagg! Vet inte om jag ska behålla den.

Nej nu ska jag stryka omkring lite och hämta järn och bräda.

Anmaja

Mot land, från min blivande badplats, den plats jag alltså redan
sett ut att cykla ner till som pensionär i ny fin badkappa. *L*

Jag kommer nog inte att kunna blogga när jag är hos syrran. Jag åker dit på lördag morgon och först är det begravningen av vår moster och sen har vi middag för oss som är kvar och ev några väninnor som är över 90 år. Jag stannar sen kvar till måndag eftermiddag då jag har en tågbiljett hem igen.

Vi måste gå igen mosters alla grejer, dela upp om det är något som någon vill ha och sen har vi tänkt anlita en kombinerad städ- och auktionsfirama för det som blir kvar. Det är en fyrarummare och det blir jätteskönt att bara kunna lämna allt när vi gått igenom sakerna. Jag är ev spikulant på ett soffbord, men jag vet inte om vi måste slåss om det. *L*

Jag tänker testa att automatiskt lägga in ett inlägg per dag då jag är borta. Jag skriver redan innan jag åker och daterar den dag jag vill att det ska publiceras. Jag tror jag gjort det en gång förut så det kommer nog att funka.

Anmaja