Min moster Margareta har somnat in idag. Känns lite tomt, lite ledsamt. Nu är det jag, syrran och mina tre kusiner som är de äldsta på denna sida i släkten. Det skiljde nästan 30 år på min moster och mig, hon född 1920 och jag 1950. Får jag leva så länge som hon fick?
För precis sju veckor sen kom hon till Gröna Lunden, gästhemmet Svalan, för att få ’vård i livets slutskede’ som det så fint heter. Jag är så glad att jag åkte till henne i julas och att vi hann pratas vid ett par gånger efter det, senast i början på denna vecka.
Hon var så medveten om att hon inte skulle komma hem igen och hade börjat prata om att sälja lägenheten. Hon har verkat så glad eller pigg sen hon kom till Svalan, verkat så tillfreds med situationen. Hon var så nöjd med personalen och att bli ompysslad. Förmodligen har morfin-plåstren gjort sitt till och i eftermiddags då de ökade dosen somnade hon bara helt lugnt in.
Anmaja
Vad skönt för henne att få ett sånt lugnt slut. Jag tror att många gamla känner på sig när tiden är inne.
Kramar om dig…
Gunilla – Tack för Dina ord!
Anmaja
Kära Anmaja!
Skickar Dig en hälsning och tänker på dig!!
kram Annika
Tack Annika! Ja Du kanske minns min moster Margareta som var och hälsade på tillsammans med moster Ingrid och morbror Bernt när vi bodde i Rågsved.
Anmaja