Anmaja

Att få sk utmärkelser och "skickavidare-grejer" så här på bloggen är förstås smickrande, men jag läser inte andra bloggar så regelbundet, men har förstås några som jag oftare besöker och dem läser jag ikapp så jag inte missar nåt. Nu har jag fått en utmärkelse som jag ska skicka vidare till åtta andra, men jag väljer att stoppa där och önskar alla mina läsare som också bloggar att känna sig utvalda och ev länka tillbaka till mig.

Texten, som är standardiserat opersonlig, lyder något avkortad så här: "Den här bloggen byggs och fylls av NÄRHET - närhet i rum, tid och förhållande! Denna bloggare är osedvanligt charmerande och syftet är att finna och att vara vänner. Vårt hopp är att när banden genom dessa utmärkelser är knutna, kommer ännu mer vänskap att ha fortplantat sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa! Ge denna utmärkelse till åtta bloggare, som i sin tur väljer ut åtta bloggare. Kopiera in texten och bilden på deras utmärkelse".

Ett paket per person eller några fler

Har ni lekt paketleken som jag berättade om tidigare? Egentligen ska var och en bidra med en present och paketen läggs mitt på bordet. Denna gång hade jag virat in alla presenter själv och så samlades barn och barnbarn mfl runt bordet. Vi hade en tärning och började slå i hopp om att få en sexa för i så fall fick vi ta ett av paketen. När alla paket var slut satt några med tre paket och några hade inte lyckats få något, men eftersom leken inte var slut fanns det hopp.

Vi satte en timer på fyra minuter och fortsatte slå med tärningen, en efter en. När någon fick en sexa fick den ta paket från nån annan. De fina och vackra paketen brukar vara mest åtråvärda, fast ingen vet vad som är i.

När tiden är ute kan det se rätt orättvist ut att inte alla får paket och när jag gör denna lek med mina tjejkompisar brukar vi ändå dela med oss på slutet så att vi får varsitt paket. Så gjorde vi inte denna gång och det tittades lite snett runt bordet på dem som hade många paket.

Nu visade det sig att i alla paket låg nästan samma saker, ja det visste jag ju redan - en liten keramikplatta med våra namn på. Var och en ville förstås ha den platta som det stod dens namn på så det blev ett bytande och "dela med sig" tills alla ändå var nöjda och glada. 

Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket…  

Anmaja