En höna på torget i Värnamo
Vid tjugo över sex i morse skalv jorden i södra Kalmar läser jag i tidningen. Jorden är en levande kropp och den rör sig väl mer eller mindre alltid, men nu var det förmodligen lite mer än vanligt. Konstigt nog märkte jag inget av det, jag stod nog i badrummet och borstade tänderna då och sen knallade jag till jobbet. Men det var inget vi pratade om där, ingen som känt något tydligen för det hade ju verkligen varit nåt att snacka om till förmiddagsfikat om så vore fallet.
Jag minns för fyra fem år sen så var det ett rejält skalv här och jag satt vid datorn precis som nu och jag kände liksom att det skalv långt ner i det undre, under huset. Det var riktigt dj*kla läskigt! Kollade på nätet och rätt snart hade de lagt ut nyheten om ett jordskalv.
Fy för fasen om det ska komma sånt där hemskt hit till våra breddgrader!
Anmaja
Här hos oss kändes det rejält, väner har berättat om allt vad de trodde det var från tvättmaskinen som står och hoppar till buss som kört in i huset.
Gunilla – Det är otäckt när det skakar och man inte vet hur det ska sluta, men som sagt kände jag inget denna gång.
Anmaja