Ca 2 %


Bilden har som vanligt inget med texten att göra *L*

Jag kör med procenten idag också. ”Runt två procent av befolkningen beräknas vara ansiktsblinda, ett handikapp som kan orsaka såväl pinsamma som dråpliga situationer”. Jag messade med en väninna nyss och vi kom att diskutera runt just detta och jag tror att jag skrivit om det här tidigare. Det tåls att stötas om igen.

Jag minns första gången då jag vet att jag inte kände igen en person. Det var i januari 1969, när jag varit på Studentkåren i Stockholm, låg på Holländaregatan om jag inte minns galet och där träffat den kille som senare blev far till mina barn. Han ringde några dagar senare och undrade om vi skulle gå på bio och bestämde träff vid Odenplans tunnelbanestation.

Jag kunde inte minnas hur han såg ut! Och jag lovar, det berodde inte på fylla. Jag hoppades bara att han skulle ha samma kläder som den förra kvällen då vi haft vårt första möte. Det var en mörkblå ulster, tidstypisk för senare 60-talet. Jo han stod där i sin ulster och jag kände igen honom.

Detta gjorde att jag började fundera på om det var nåt fel på mig, lite knäpp i kolan kanske? Jag brukar säga att jag hälsar på dem jag inte känner och låter bli att hälsa på bekanta. Det är ju inte kul och jag tror folk tycker att jag är högfärdig eller sjukligt blyg. Ingetdera är ju rätt.

För ett tiotal år sen läste jag för första gången om just detta med ansiktsblindhet och det var en stor lättnad. På det sättet är jag i alla fall inte helt galen, jag har bara har en liten neurologisk funktionsnedsättning…

Här finns mer att läsa om det.

Anmaja

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.