Att förlora sitt barn


Någon sitter redan på bänken…

Att förlora sitt barn genom olycka eller självmord måste vara det mest hemska man kan råka ut för. Jag har några bloggar jag kikar på ibland där personer har misst sina barn på ena eller andra sättet och jag lider med dem. Och hur mycket hjälp är det? Jag har även några arbetskamrater som misst sina barn under mina snart trettio år på barnkliniken. Ett par på senare tid. Två små flickor som råkade ut för Tsunamin och nu i somras en kille som tog livet av sig.

Jag väntar på en föreläsning på jobbet om suicid, men den har blivit uppskjuten ett par gånger och jag hoppas den blir av. Jag tror det är viktigt att man pratar om det, även om det är svårt. Det är svårt att veta hur man ska förhålla sig. Alla är vi ju olika, reagerar på olika sätt och några ord i en dikt av Bodil Malmsten har fastnat i mitt minne; ”Jag kan inte dela din sorg, den är odelbar, hel.”Men jag kan finnas till, jag kan höra av mig. Inte vända mig bort eller gå en omväg.

Anmaja

?.¸¸.•´¯`» ღ «´¯`•.¸¸.?~ღ~?.¸¸.•´¯`» ღ «´¯`•.¸¸.?

8 comments
  1. Ja du Anmaja, den sorgen går inte att beskriva. Den som inte har varit med om det vet inte hur hemskt det är. Kanske bara ana hur det känns. Några säger han blev ju inte så gammal men vad då? Det gör lika ont ändå. Han blev endast 2 dygn. Jag har en tatuering på mitt bröst.Som ett minne av honom. En liten ängel. En liten ängel kom och vände om efter 2 dygn.

  2. Berit – Jag förstår att vi aldrig kan förstå, vi som inte varit/blivit drabbade. Det övergår ens förstånd. Sen tror jag mig kunna förstå att åldern på barnet, som går före, inte spelar någon som helst roll. Att förlora ett barn så tidigt som Du har gjort innebär ju att Du missat hela hans liv! Det kan ju inte räknas bort. Jag visste inte att Du misst Din son, vi känner ju inte varann mer än så här och jag vet inte vad jag ska säga mer än att det är tråkigt, att jag beklagar förlusten…

    Anmaja

  3. Jag har inte förlorat födda barn men barn i min mage. Fruktansvärt. jag kan bara tänka mig hur det är att förlora barn som levt utanför magen. Det är nog ännu värre, och min smärta för de ofödda är outhärdlig.

  4. Hemska saker. Jag blir MYCKET ledsen när jag tänker på det. Jag själv har inte förlorat något barn men jag sänder tusentals hjärtan till de som ska behöva gå igenom något sådant fruktansvärt… orka gå vidare…. Varma kramar//Anna-karin

  5. mikaela – Ja jag kan tänka mig att det är lika hemskt hur som.
    Tack Anna-Karin för Din kommentar!
    Anmaja

  6. Att väga finnas bredvid är det viktigaste….
    inte gå undan.
    Fler människor skulle behöva kunskapen om rätt förhållningssätt mot den drabbade familjen.

    Kram Gunilla

  7. Att våga finnas till…
    (ska det såklart stå)

  8. Gunilla – Jag förstod vad Du menade fast prickarna kom fel. Ja ”rätt” förhållningssätt är inte lätt då alla människor är så olika och vill och tycker inte samma som alla andra. Men jag tror att det viktigaste är att vara nära, inte gå undan, visa att man finns till hands.
    Anmaja

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.