Två komma två kvar?
Sa jag inte att jag kände på mig att denna, min sista semvecka för denna gång, skulle bli helt fantastisk? Nåja så tog jag kanske inte i, men jag trodde och kände – lika säkert som meteorologerna står i rutan och lurar oss – att nu var det äntligen dags. Jag missunnar inte dem som går på semester när jag kommer tillbaka en bra sommar, för då får jag ju inte heller något bra väder. Nej jag vill njuta även efter jobbet och önskar mig ljumma kvällar att sitta ute och grilla.
Jag har saknat utegrillningen, oset från grannen av grillkol och ljuvliga kryddor doftandes över gårdarna. Jag har inte grillat själv heller som jag hade planer för. Igår kväll var det varmt och skönt, men rätt blåsigt och jag kände hyresvärden tända på där nere på gården. Jag blev nästan lite avundsjuk av doften, men jag stod just på väg till dansen i Kalmar Gästhamn och det blev en hel del danser jag kunde. Det är ju så kul! Huuur många gånger har jag skrivit att det är så kul att dansa? Och hur många gånger har jag sagt det till alla och envar som bara orkar lyssna?
Jag har sovit illa av olika orsaker – värk och hosta – men det går jag inte in närmare på. Varje gång jag varit vaken har jag hört att det regnar, men inte riktigt, det har inte låtit riktigt som regn. Men vad var det då? På morgonkvisten kom jag på det. Det är pumpen till poolen – så bra! Inget regn, även om det kunde behövas igen nu, men det är helt grått på himmelen – vart tog solen från igår vägen?
Anmaja