Fem år är inte mycket?


Lusse smyger på Siv som bodde här förut.

Mina vänners son fyller fem år i morgon. Det känns som om det är en evighet sen han kom till världen. Men han är ju bara en liten plutt. I alla fall om jag jämför med mig själv. Jag är 53 år äldre än honom. Han är några veckor äldre än Oscar som fyller i slutet av september. Hade varit kul om de kunnat träffas igen i sommar, de hade ju så kul i påskas när vi var både här i stan och ute i Brobytorp.

Jag minns nog knappt när jag själv var fem. Jag minns ju att vi bodde ute på Värmdö, vid Skurusundet, och flyttade därifrån 1955 så jag borde ju komma ihåg något. Mitt allra första minne har jag nog skrivit om förut, men det var i alla fall när pappa och jag plockade morrötter i landet vi hade i sluttningen mellan hus och sund och pappa sa att vi kunde smaka på dem fast de var jordiga… ”Säg inget till mamma”sa han. Vi hade en hemlighet, pappa och jag. *L*

Jag har bott här i fem år, ja mer, i femochetthalvt är det ju nu. Jag trivs och kanske kan jag slå tid-i-boende-rekord? Jag har sagt att jag inte ska flytta förrän det är dags för Wollinska. Finns ju ingen anledning att flytta och tappa huvet för en man tror jag inte jag gör så katastrofalt som då, 2002. Längst tid bodde jag mellan jag var 12 och 25, sen är det lite olika sen dess och innan också. Tror jag staplat mina boenden här nån gång, det går nog att söka i sökfunktionen.

Jag har i vår Skribentgrupp i alla fall skrivit om mina fjorton boenden och då inte bara spaltat upp utan även berättat lite om varje tid och ställe. Det fick mig att minnas sånt jag nästan glömt och jag tycker om att minnas bakåt, men jag är ingen bakåtsträvare, inte heller längtar jag hela tiden till framtiden – jag tror jag är bra på att leva i nuet.

Anmaja

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.