Pretentioner

Pretentiös, ett ord jag skrev här under för några dagar sen, ett ord jag inte brukar använda, kanske för att jag inte riktigt vet vad det betyder. Jo det vet jag ju, men i alla fall har jag inte använt det mycket. Första gången jag hörde det var när jag var liten, på 50-talet, och vi åkte på bilutflykt och Sylvia, en kompis till syrran, var med. Någon sjöng i bilradion: ”Om man inte har för stora pretentioner…”vi skrattade så vi nästan gjorde på oss! Pappa fick stanna bilen och vi sprang upp i skogen och lättade på trycket – men skrattet bubblade upp igen och vi fnittrade länge efteråt. Vad var det som var så roligt egentligen?

Jag har inte glömt den där händelsen, men jag har glömt var vi var och mer exakt när det var. Kanske var vi på väg till Ljusterö dit vi åkte ibland och någon sommar hyrde mamma och pappa en stuga där. Eller så var vi på en av de otaliga söndags-bilutflykterna vi gjorde när pappa köpt vår första bil 1955, en brun Ford Anglia. Förmodligen hade vi inget särskilt mål, bara en sväng ut på spännande småvägar med mammas nedpackade picknickkorg. Det var saft i glasflaska eller mjölkchoklad i termos som vi måste vara försiktiga med så den inte gick sönder. Sirapslimpa med ost eller prickig korv, satt på en yllefilt, och mumsade. Och mammas kanelbullar förstås!

På bilden här över är det inte syrran och inte hennes kompis heller som sitter bredvid mig, nej det är från en annan utflykt då min kompis Anne-Sofie B var med. Hon bodde i Mörby och vi i Danderyd och vi gick ettan och tvåan tillsammans i Kyrkskolan och hon var dessutom hos oss några timmar efter skolan då hennes ensamstående mamma jobbade. Jag har flera år tänkt att ta kontakt med henne men det har inte blivit… Kanske dags nu?

Anmaja

3 comments
  1. Med risk för att låta som en riktig besserwisser vill jag bara tala om att det stavas pretentioner. Jag var inte säker så jag slog upp det i Natinalencyklopedins ordlista. Så nu vet du det. 🙂
    Det låter trevligt med bilutflykter med choklad och bullar och annat gott. Såna där skrattanfall kan vara riktigt roliga. Jag får fortfarande såna ibland. Jag kanske inte är riktigt vuxen? 😀

  2. Dorinda – Jag tar Dej aldrig som nån bessewisser inte! Jag tackar och bugar och denna gång var det inget stavfel från mitt håll, utan som jag antar att Du trodde jag visste inte bättre. 🙂 😉 Tack för att Du påpekade det!
    Kram – Anna

  3. Dorinda – Nu har jag gått in och ändrat från pretantioner till pretentioner, men det skulle väl i rimlighetens namn även vara pretentiös och inte pretantiös också… 🙂 🙂
    Anmaja

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.