Utställning


Några av Maritas glada vackra tavlor på en lång rad

Det låter så pretentiöst med att ha utställning… Eller? Som om det är nåt för andra, gäller inte lilla mig. Jag kan väl inte ställa ut nåt som intresserar andra? Kan jag? Gör jag bra grejer? Grejer som andra vill se? Kanske till och med vill punga ut en slant för och vilja ha hemma i sitt hem?

Ja, tydligen är det så. Folk har ju stannat, pratat, viskat, kommenterat mina svulstiga stakar med både en, tre och fem armar, mina flätade fat och mina krukor. Jag har dessutom sålt en del och det är ju extrabonus förstås. Denna gång känns det som jag går med lite plus efter hyres- och annons- och bensinkostnader är avräknade. Plus – till senaste lerinköpet med andra ord. *L* Alltså inte minus i alla fall.

Vi har turats om att vakta på utställningen. Idag var Marita och jag där, liksom vi var även förra onsdagen. Jag har varit med Monica en gång och ensam en gång. Tiden går otroligt fort, de fyra timmar vi har öppet om dagarna. När vi kommer dit så öppnar vi de stora portarna till magasinet och tänder upp spottarna* och kollar att inga tavlor ramlat i golvet – jo det har faktiskt hänt, men ingen fara, inget har gått sönder. *Skriver spottar för jag tror mig inte kunna stava till spotlight. *L*

Ja sen är det bara att slå sig till ro och invänta tillströmning av folket! Det har tagit max tio min innan förste man släpat sig upp för trappan till lokalen, en för övrigt trevlig utställningslokal, stor och ljus. Besöksantalet har skiftat mellan bara ett par stycken och uppåt 40 på ett ”pass”. Vi för noggrann statistik på detta. Jess. En del smyger tysta runt och stannar kort eller länge, säger inget, kommenterar inget. Andra dundrar in och pratar, frågar, snackar oavbrutet. Men de flesta är väl som folk är mest, tittar, kollar, pratar eventuellt något med oss.

Jag vill aldrig tränga mig på, men försöker att heja och säga välkommen till alla och även sätta ett kompendium (heter det så eller är även detta för pretantiöst?) i handen så att de kan läsa vad föremålen heter – och vad de kostar förstås. Vi har var och en gjort egna listor med namn, nummer och pris och sen satt ihop alla sex bladen till… ja, ett kompendium då.

Det är alltid kul när det kommer bekanta och det har det gjort lite till var och en av oss, men också många för oss helt okända. Folk som bara gått förbi och sett vår skylt i porten eller folk som brukar besöka Hamnmagasinets alla utställningar eller folk som har läst om oss i tidningarna.

Det börjar visst att bli lite tjatigt om oss, då vi först var i Kalmarposten den 12 juni – en presentation inför utställningenden, går att läsa direkt på webben under ”Det sägs att…”på sidan 29. Sen i både östran och Barometern – finns ej på webben. Sen kommer eventuellt jag i Kalmarposten i morgon… Ja det blir som en följetong. Hej hopp!

Anmaja

4 comments
  1. hej Anna!
    Ta åt dig av berömmelsen och var stolt över att du kan glädja människor med dina härliga ljusstakar och dina vackra flätade fat. Jag gläds varje dag åt mitt svarta som står på byrån i vår hall.
    Jag ”smygläser” dvs följer din blogg då och då och det sista nu med att följa utställningsjobbet har varit roligt. Känd från tidningar också. Kul och grattis!!!!
    Önskar dig en riktigt skön sommar. Vi seglar till Gotland i år, men nästa år kommer vi kanske till Karlmar med båten. Höstresa med bil får det bli istället. Vi hörs.
    kram Annika

  2. Hej Annika! Kul att Du inte tröttnat på att läsa mina texter. Önskar Dej en skön sommar runt Gotland och jag hoppas vi kan ses här i höst, med Tinna och Fia också.
    Kram – Anna

  3. Hej Anna Åååå du må tro att jag ser i diverse tidningar. Snart kommer väl Sköna hem och allt vad det heter och vill göra hemma-hos-Anna-och-Lussebullen. Det är så himla fina saker ni gjort. Tycker det är kul att läsa om er, att veta att jag känner er också, i allafall två av er. Nu är det lite dags att inta ”mat”. Hej och hå, hej då med kram fr emM

  4. emM – Ja nu har jag gått som en följetong med mina vänner på utställningen i våra lokala tidningar. Skönahem får inte komma inanför mina dörrar som här just nu ser ut, men det blir väl bättre och då kan de få komma. 😉 Kul att Du gillar sakerna vi gör.
    Anna

Lämna ett svar till emM Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.