Bara lite på kul – ett collage av min trogne vän!
Jag har sytt sen jag gick i småskolan. Till en början var jag väl inte bäst i klassen precis, men jag utvecklade min färdighet så småningom och blev rätt bra innan jag lämnade skolans värld. Det har alltig varit jättekul att sy och på 70-talet sydde jag kläder till hela familjen, både till mig, barnen och min man. Njea, till min man sydde jag nog bara en jacka en gång. Det var en blå i manchester efter mönster från Mah-Jong och så en röd lika dan till mig själv förstås, det var ju 70-tal! Mah-Jong var en ”livsstil”som jag anammade.
Häromdagen satt jag vid min trogne vän och tänkte just på hur mycket jag sytt i alla mina dar… En sommar, eller var det kanske fler? Nåväl, så hjälpte jag min moster Ingrid som var damskräddare, märk väl inte sömmerska, det var hon noga med. Hade med utbildningen på bla Tillskärarakedemin att göra förstås, men hon satt inte på bordet med benen i kors. Varför avbildas ofta manliga skräddare så?
Det var roligt att hjälpa till i syateljén och jag fick ibland sitta och sy vissa sömmar för hand. Då satt jag i ett annat rum än hon och en annan moster som var henne behjälplig. För övrigt den enda av syskonen som nu finns kvar i livet, moster Margareta 88 år. När jag satt i det andra rummet kunde jag se ut genom fönstret och kolla killarna som körde moppe på gården. Mats tex som jobbade i Be-Pe-foto och som jag tyckte var så snygg och trevlig att jag gick in i fotoaffären varje dag… Men det är en annan historia som jag kan skriva om en annan gång. *L*
Anmaja