Svart flätat fat – ett minne blott…
Tänk att ynka 60 grader kan vara för mycket! Skillnaden på perfekt och totalt misslyckat. Jag satte en ugn tillsammans med Maritas grejer igår. Vi hade kommit överrens om att bränna rätt varmt för att oxiderna skulle bli bra. Vad jag inte tänkte på var att min svarta lera bara kunde gå till 1200… Två fat, som jag var dj*kligt nöjd med föll ihop som pannkakor! Det ena var ett kavlat slätt fat och det andra var det här över. Det skulle få en svart lite blandk yta, påminnande om järn. Flätade järnstänger, vad sägs om det va? Men icke sa nicke, nu står det platt, helt utjämnat i verkstan. Jag var särsklit nöjd med just detta flätade då det var så rejält!
Anmaja