Att packa lite


Fullpackad och fetare – sommaren 2006

Att det ska vara så svårt att packa lite. Svårare är det för att jag bara ska vara borta tre dagar och två nätter. Då behövs ju egentligen bara reskläderna och ett ombyte och kanske en top eller blus extra – om jag spiller på mig, som min kloka väninna Marita sa. Men ska jag resa i kjol eller ”kortalångbyxor”? Ska jag ta röda linnekjolen eller nyinköpta jeanskjolen? är jag borta fler dagar har jag ju rätt att ta lite att variera mellan, men inte nu. Jo rätt och rätt, men förstå mig inte fel… Jag kan ju inte ta den stora väskan med mig på en sån här mini-minisemester.

Lakan och handduk behövde jag inte ta med, men det känns förargligt att inte göra, så jag tar mitt reselakan och ett badlakan om jag ska till stranden. Kanske jag inte alls kommer att bada, men jag tänker mig en barfotapromenad på stranden i alla fall. Nu är ju inte vädret det bästa och inget större hopp om bättring verkar det bli. Det sades att helgen som var skulle bli varm, då skulle det komma ett högtryck, men sen har de flyttat fram det till både tisdag och nu till onsdag. Så jag LITAR INTE på meteorologerna! Bhuuu…

Anmaja

Fildelning

Länge sen jag köpte filmjölk i någon som helst form – men låt säga att jag gör det, skulle jag då ostraffad kunna dela med mig till Lussekatt?

Undrar Anmaja

Pretentioner

Pretentiös, ett ord jag skrev här under för några dagar sen, ett ord jag inte brukar använda, kanske för att jag inte riktigt vet vad det betyder. Jo det vet jag ju, men i alla fall har jag inte använt det mycket. Första gången jag hörde det var när jag var liten, på 50-talet, och vi åkte på bilutflykt och Sylvia, en kompis till syrran, var med. Någon sjöng i bilradion: ”Om man inte har för stora pretentioner…”vi skrattade så vi nästan gjorde på oss! Pappa fick stanna bilen och vi sprang upp i skogen och lättade på trycket – men skrattet bubblade upp igen och vi fnittrade länge efteråt. Vad var det som var så roligt egentligen?

Jag har inte glömt den där händelsen, men jag har glömt var vi var och mer exakt när det var. Kanske var vi på väg till Ljusterö dit vi åkte ibland och någon sommar hyrde mamma och pappa en stuga där. Eller så var vi på en av de otaliga söndags-bilutflykterna vi gjorde när pappa köpt vår första bil 1955, en brun Ford Anglia. Förmodligen hade vi inget särskilt mål, bara en sväng ut på spännande småvägar med mammas nedpackade picknickkorg. Det var saft i glasflaska eller mjölkchoklad i termos som vi måste vara försiktiga med så den inte gick sönder. Sirapslimpa med ost eller prickig korv, satt på en yllefilt, och mumsade. Och mammas kanelbullar förstås!

På bilden här över är det inte syrran och inte hennes kompis heller som sitter bredvid mig, nej det är från en annan utflykt då min kompis Anne-Sofie B var med. Hon bodde i Mörby och vi i Danderyd och vi gick ettan och tvåan tillsammans i Kyrkskolan och hon var dessutom hos oss några timmar efter skolan då hennes ensamstående mamma jobbade. Jag har flera år tänkt att ta kontakt med henne men det har inte blivit… Kanske dags nu?

Anmaja

Avslagen dag


Det har hänt nåt med min hylla – det har kommit en trådback ovanför som jag slår huvet i…

Plötsligt blev jag trött… Ska lägga mig en stund, bara skriva lite först. *L* Idag har 45-60-minutersprojektet gått lite på sparlåga, men det blev i alla fall knappt en timme så jag följer mina planer till punkt och pricka. Sen lyssnade jag på Melodikrysset via datorn och skickade in det också. Men aldrig att man vinner! Men vem vill ha ett armbandsur med Anders Eldeman i urtavlan?

Jag for en sväng till stan för att bla köpa jordgubbar, egentligen BARA för att köpa jordgubbar, men jag hamndae på KappAhls rea och även inne på åhléns hittade jag fynd. I klädväg blev det en jeanskjol som jag tittat på innan och ett par pants och ett par sockar och ett rött skinnskärp. På åhléns hittade jag en fin balkonglåda som jag sett på förut och nu var den nersatt så jag var ju bara tvungen att ha den.

En god lunch med olika fiskbitar från Timmernabbens rökeri åt jag för ett par timmar sen, men känner mig fortafande mätt och jag som ska till Annes och grilla vid 18. Hur ska jag orka? Men det är ju några timmar kvar. Jag knyter mig en stund nu…

Anmaja

Nerplockning


”Keramiker”- kändes väl ändå som om hon tog i lite i överkant…

Idag har det varit vår sista dag på vår trevliga och fina utställning. Kändes lite vemodigt att plocka ner och dessutom blev Rigmor sjuk och Caisa följde med henne till sjukhuset så deras tavlor plockades ner direkt och snabbt och det blev så tomt på deras platser… Det kändes inte lika roligt att gå och äta när två av fem saknades. Men vi åkte i alla fall till Timmernabben och besökte ett trevligt ställe som var nyöppnat.

Det vore kul att ställa ut tillsammans igen och då hoppas jag att min vän Karin kan ha sina trasmattor med också. Keramik och trasmattor passar särskilt bra ihop, det vet vi ju sen vi hade det tillsammans för två år sen i Danderyd. Då sa vi att jag skulle försöka ordna nåt här nere nästa gång, som skulle varit i somras. Men jag hade min produktion nerlagd och hade inget att visa upp då. Nu är jag verkligen på g igen och det är så kul!

Anmaja

Finn fem fel…


Finn fem fel, eller i alla fall ett par…?

När linneskåpet är hyfsat i ordning, då finns det något som inte bör vara där. Något som hårar, något svart, varmt och gosigt.

Anmaja

Utställning


Några av Maritas glada vackra tavlor på en lång rad

Det låter så pretentiöst med att ha utställning… Eller? Som om det är nåt för andra, gäller inte lilla mig. Jag kan väl inte ställa ut nåt som intresserar andra? Kan jag? Gör jag bra grejer? Grejer som andra vill se? Kanske till och med vill punga ut en slant för och vilja ha hemma i sitt hem?

Ja, tydligen är det så. Folk har ju stannat, pratat, viskat, kommenterat mina svulstiga stakar med både en, tre och fem armar, mina flätade fat och mina krukor. Jag har dessutom sålt en del och det är ju extrabonus förstås. Denna gång känns det som jag går med lite plus efter hyres- och annons- och bensinkostnader är avräknade. Plus – till senaste lerinköpet med andra ord. *L* Alltså inte minus i alla fall.

Vi har turats om att vakta på utställningen. Idag var Marita och jag där, liksom vi var även förra onsdagen. Jag har varit med Monica en gång och ensam en gång. Tiden går otroligt fort, de fyra timmar vi har öppet om dagarna. När vi kommer dit så öppnar vi de stora portarna till magasinet och tänder upp spottarna* och kollar att inga tavlor ramlat i golvet – jo det har faktiskt hänt, men ingen fara, inget har gått sönder. *Skriver spottar för jag tror mig inte kunna stava till spotlight. *L*

Ja sen är det bara att slå sig till ro och invänta tillströmning av folket! Det har tagit max tio min innan förste man släpat sig upp för trappan till lokalen, en för övrigt trevlig utställningslokal, stor och ljus. Besöksantalet har skiftat mellan bara ett par stycken och uppåt 40 på ett ”pass”. Vi för noggrann statistik på detta. Jess. En del smyger tysta runt och stannar kort eller länge, säger inget, kommenterar inget. Andra dundrar in och pratar, frågar, snackar oavbrutet. Men de flesta är väl som folk är mest, tittar, kollar, pratar eventuellt något med oss.

Jag vill aldrig tränga mig på, men försöker att heja och säga välkommen till alla och även sätta ett kompendium (heter det så eller är även detta för pretantiöst?) i handen så att de kan läsa vad föremålen heter – och vad de kostar förstås. Vi har var och en gjort egna listor med namn, nummer och pris och sen satt ihop alla sex bladen till… ja, ett kompendium då.

Det är alltid kul när det kommer bekanta och det har det gjort lite till var och en av oss, men också många för oss helt okända. Folk som bara gått förbi och sett vår skylt i porten eller folk som brukar besöka Hamnmagasinets alla utställningar eller folk som har läst om oss i tidningarna.

Det börjar visst att bli lite tjatigt om oss, då vi först var i Kalmarposten den 12 juni – en presentation inför utställningenden, går att läsa direkt på webben under ”Det sägs att…”på sidan 29. Sen i både östran och Barometern – finns ej på webben. Sen kommer eventuellt jag i Kalmarposten i morgon… Ja det blir som en följetong. Hej hopp!

Anmaja

Deal med…


En natt vaknade jag och tog kort 03:22…

Ibland undrar jag om en del klädbutiker har en deal med firmor som säljer bläckpatroner eller tvärtom alltså. Idag fick jag ett reklammejl från H&M och där var en kupong som jag skulle skriva ut för att få 20 % på allt vid ett köptillfälle och för en tid sen skickade Lindex ut ungefär detsamma. Problemet med att skriva ut dessa färgglada kuponger med bilder som är helt mättade med färger är att jag tycker det går åt alldelses för mycket onödigt bläck. Så de så!

Men, jag vet ju hur jag kan skriva ut ”snabbt”och i gråskala… Kanske jag hinner med H&M idag eller om det får bli en annan dag. Keramikteamet ska ju träffas på ”mat å prat”ikväll och jag vet ännu inte vad jag ska ta med i matväg att bjuda på. Fastän vi aldrig bestämmer innan vad var och en ska ta med så brukar det bli en bra blandning. Det lutar åt nåt enkelt, kanske färdigt från butiken…

Mitt 45-60-minutersprojekt varje dag under semestern går alldeles utmärkt!

Anmaja

Sy


Bara lite på kul – ett collage av min trogne vän!

Jag har sytt sen jag gick i småskolan. Till en början var jag väl inte bäst i klassen precis, men jag utvecklade min färdighet så småningom och blev rätt bra innan jag lämnade skolans värld. Det har alltig varit jättekul att sy och på 70-talet sydde jag kläder till hela familjen, både till mig, barnen och min man. Njea, till min man sydde jag nog bara en jacka en gång. Det var en blå i manchester efter mönster från Mah-Jong och så en röd lika dan till mig själv förstås, det var ju 70-tal! Mah-Jong var en ”livsstil”som jag anammade.

Häromdagen satt jag vid min trogne vän och tänkte just på hur mycket jag sytt i alla mina dar… En sommar, eller var det kanske fler? Nåväl, så hjälpte jag min moster Ingrid som var damskräddare, märk väl inte sömmerska, det var hon noga med. Hade med utbildningen på bla Tillskärarakedemin att göra förstås, men hon satt inte på bordet med benen i kors. Varför avbildas ofta manliga skräddare så?

Det var roligt att hjälpa till i syateljén och jag fick ibland sitta och sy vissa sömmar för hand. Då satt jag i ett annat rum än hon och en annan moster som var henne behjälplig. För övrigt den enda av syskonen som nu finns kvar i livet, moster Margareta 88 år. När jag satt i det andra rummet kunde jag se ut genom fönstret och kolla killarna som körde moppe på gården. Mats tex som jobbade i Be-Pe-foto och som jag tyckte var så snygg och trevlig att jag gick in i fotoaffären varje dag… Men det är en annan historia som jag kan skriva om en annan gång. *L*

Anmaja

Lite av varje


Gillar denna bild så den får komma in en gång till.

Har varit i Mönsterås idag och körde själv upp! är stadd med bil igen, men inte doterans denna gång, utan min hyresvärds! De är så jättehyggliga, tänk om alla hyresvärdar var som mina? En go bil att köra dessutom. I Mönsterås var jag själv i Hamnmagasinet idag och tiden gick i rasande tempo då jag hade massor av besök! Det var nog bara tomt en kvart mitt på dagen då jag kunde plocka fram min macka och hälla upp kaffet.

Många var pratsugna och stannade länge, några smög runt själva och viskade. Tänk bara att höra: ”Va häftigt, kolla, har aldrig sett sånt här… vad står det? ’Anna i Kalmar’ vem är det? Se på ampeln vad kul – men titta på ljusstaken i hörnet! ’Privat – men till rätt pris är allt till salu’. Ja Du den skulle man ha, men var?”

En kvinna kom och var helt såld på de femarmade. Undrade om jag gör på beställning, men jag gör ju inte det, men säljer det jag har… Hon tog mitt kort och skulle höra av sig till hösten, komma till verkstan. ”Ja, ja”tänkte jag, så säger de bara. Hon pratade mer och sa sen att hon ville ta kort på mig, sa att hon jobbar på Kalmarposten och ville skriva om att det gick bra på vår utställning. Hon ville även komma till verkstaden och skriva om oss alla där. ”Ja, ja”tänkte jag igen – och vissst vore det verkligen kul om hon gör det!

I morgon är det första semesterdagen! På kvällen är det möte i Ostkantens Linedancers och dans i hamnen som jag nog ska gå en sväng på. Tisdag kväll ska vi träffas alla fem nere i verkstaden på ”mat och prat”. Det var så länge sen nu och det ska bli jättekul att träffa alla igen! I vanliga fall så jobbar vi där på olika tider och ser varann så sällan. Och på onsdag ska jag till Mönsterås och ”gå vakt”igen tillsammans med Marita. På fredag blir det nerplockning av allt…

Anmaja