Hypokondri


Lussekatt i mina ’högvattenbyxor’ – 2005.

Förmodligen har jag inte fått vare sig en släng av benröta eller cancer, skönt. Det måste vara besvärligt att vara hypokondriker? Jag känner ingen i min omgivning nu, men förr i världen umgicks exet och jag med en familj där han var det. Ja jisses vad han alltid var sjuk!

Själv är jag ingen inbillningssjuk person, men får jag utslag, prickar och blämmor som kliar helt plötsligt utan vettig orsak, så klart jag undrar vad det är. I måndags kväll när jag kom hem efter dansavslutningen och tog av strumpan på vänster fot hade jag en röd fläck som ömmade. Det såg inte ut som ett bett, så jag tänkte det kunde ha varit en liten otäck cancersvulst eller benröta…

De närmaste dagarna ökade det i både storlek och värk, så jag frågade både första bästa (Gunnel) och andra bästa (Monika) sjuksyrra jag träffa på och fick i stort sett bara leenden som svar. Smörjde cortisonsalva på efter inrådan från Monika – tackar för detta enkla tips som jag borde ha tänkt på själv. Självklart har jag hydrocortison-salva i mitt hemapotek! *L*

Igår när jag gick och la mig tänkte jag att jag ska fråga nån av barnläkarna om jag får visa benen för henne/honom, eftersom det då fortfarande var rött, ca 6 x 12 cm, på benet och väldigt mycket stramt och spänt. Men idag när jag klev upp hade svullnad, rodnad och värk gått ner betydligt så jag visade bara bara ben så där allmänt i korta-långbyxor…

Anmaja

2 comments
  1. Ja, vad ska man säga? Jag är nog en hypokondriker för sånt där skrämmer nästan livet ur mig. Jag hoppas din fläck försvinner snart.

  2. Dorinda – jo det är mycket bättre, knappt märkbart nu i kväll!
    Anmaja

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.