@
Här bodde jag 1962- Västmannagatan 81 B
Snart åker jag till Stockholm på besök. Det kändes så långt fram när jag beställde biljett med Swebus i vintras och för att inte tala om när jag bokade in Silja-Linedance-Kryssen redan före jul. Men om fjorton dagar denna tid är jag redan uppe och Kusin Vitamin tar emot mig i Farsta.
En hel del är redan inplanerat och det är bla Stadsteatern och ”Nakna damer på nedre botten”, en träff med kända och okända från Seniorkontakten, träff med fyra gamla skolkompisar från Rågsved, träff med en annan kompis och avslutningsvis sista dygnet där uppe blir det Silja-Linedance-Kryss som vanligt i april. Det är fjärde gången jag åker på den och det ska bli vansinnigt kul, liksom övrigt inplanerat.
Men ibland strular det till sig och det känns just nu lite taskigt och surt… Jag tänker på SK-träffen. Jag har haft kontakt med en kvinna, kallad K här, som också är född och uppvuxen i Stockholm, men bor sen några år i Norrland. Det visade sig att vi ska upp till ”vår”stad samma vecka och bestämde förstås att vi skulle ta en titt på varann och fika eller luncha ihop. Men vi tänkte båda att det också vore kul med en större träff med folk som ev var intresserade från Seniorkontakten.
K knåpade ihop en vers med inbjudan till träff och skulle lägga ut den en viss dag i forumet ”SK-träffar”. Jag förstod att hon haft kontakt med andra om detta innan hon lade ut inbjudan, inget fel i det på nåt sätt. Innan vi hann ut med vårt kom plötsligt en inbjudan från en person jag vet att hon känner och det såg ut som om det var han som stod för idén och inbjudan till träffen. Jag blev väldigt förvånad, men K la in vår inbjudan också och folk började anmäla sig.
Nu har det börjats diskutera om vem som var först och bla bla bla… Jag blir så trött och less på sånt där och jag tycker bara att vi kan vara glada över att nån tog tag i att det blir en träff! Eller? Ska vi kasta sand på varann? 
Anmaja