När jag var borta var Lussekatt på Pensionat Bragegatan, hos Lillen och Agneta, hos goda vänner med andra ord. Han såg ut att ha haft det riktigt bra – ja hur ser man egentligen det? Han hade inte varit ute på flera dagar och längtan trängde på i går när jag kom från jobbet. Vi gick ut och jag hade en bra bok i öronen, Karin Alvtegens ”Skugga”. Han ville inte gå vanliga svängen in på gårdens baksida utan hoppade över staketet och drog iväg till parkeringen här intill.
När det kommer andra katter så brukar de springa iväg och nu såg jag en gråspräcklig ligga under en av bilarna. Jag trodde det var grannkatten Molle, men såg att han inte hade halsband på så jag förstod att det var en annan, en tjej. De möttes direkt och nosade, jamade-pratade, satt och tittade på varann och smög lite runt bilhjulen. Lusse tröttnade, det hade kommit en vit med olikfärgade bruna fläckar som var mer spännande, men lite mer tillbakadragen. Hon tassade iväg uppåt Södecentrum och Lussekatt efter och jag efter honom i koppel. *L* Hon stannade bakom en häck som inte vi kunde passera genom och där satt de och tittade länge på varann. Tur att boken var spännande!
Det kom en tredje katt vid husen på andra sidan gatan. Den var jättelurvig-hårig och hade blå ögon. Såg ut som en ”finare raskatt” och var väldigt sävlig, gick som en sengångare. Men när Lusse skulle hälsa på henne – honom? – så morrade kattan och hoppade upp på en trappa. Nu tyckte jag det var dags att gå hem, det hade gått över en timme. Lussekatt tyckte inte som jag, så jag fick göra som jag brukar när det blir fejd oss emellan. Lyfta upp honom och sen bära den tunga klumpen hemåt… Minns att han väger SJUUU komma tre?
Anmaja