Och hur lätt var det att fota i en mörklagd Domkyrka? *L*
åh så vackert det var i Domkyrkan igår! Blev nästan religiös… nej jag skojar bara. Kändes mer åt andra hållet, som om f*n själv satt i bänken bakom och körde knivar eller vad sjutton det var, i ryggen på mig. Hu vale för att sitta i en kyrkbänk, jag trodde jag skulle bli HELT TOKIG! Varför lär jag mig inte att sätta mig i kanten så jag kan hänga mot den lilla dörren till bänkraden? Nej, där satt jag mitt i raden och pinades, trångt var det dessutom och jag hade inte ens min specialkudde med. Den hade jag glömt…
Nåväl så sjöng Stina lite vackrare och lite högre än de andra. Så får jag kanske inte skriva, men jag gör det ändå, hon är verkligen fantastisk – säger jag som är tondöv. Jag ska nog tillbaka till Domkyrkan på onsdag morgon för då är det sång av dem igen och då sjunger de alla sånger och Stina ska sjunga nån vers solo. Sen kommer de till barnkliniken vid sju på torsdag och då stannar de hos oss och äter frukost. Det blir mycket Stina för mig nu, eller rättare sagt Lucia…
Anmaja
Religiös, tondöv, ryggsmärtor…
Skönt att läsa att Du lever!
Andreas – Tack för kommentar och skönt se att DU lever! Men HUR lever Du, hur är det???
Anmaja