Skulle ha skrivit mer om radio i går, det låg jag och funderade på idag på morgonen. Då stod det helt klart men nu minns jag inte vad jag tänkte på. Så är det med mitt minne! Kanske var det att jag lyssnar på radion även på morgonen till frukost, innan jag ska till jobbet. är jag ledig brukar jag inte alltid lyssna. Men jisses så intressant detta blev då…
övergår till drömmar – som jag heller inte minns någon längre tid. Men tidigt i morse, ännu tidigare än när jag tänkte på radion, vaknade jag och mindes PRECIS vad jag drömt. Det var ett sånt konstigt sammelsurium av folk och händelser så jag kan inte få ihop det till nåt vettigt så här efteråt – när jag dessutom glömt hälften o lite till.
Barnklinikens ”logga”
Det var en gammal jobbarkompis, M, ett par nya bekantskaper på nätet, bland andra G, och en massa barn och så vi var på Samaritens Barnsjukhus (som stängde 1975 i Stockholm) fast det var på Kalmar Länssjukhus, gamla Barnkliniken, avd 25 C, åtta trappor upp… Konstigt? Ja mycket. Jag var inne på en toalett och bytte kläder, dörren som hade en spegel på sig gick upp och då såg jag i spegeln att alla väggar var rivna och golvet upprivet ända ner till betongen – och den var röd! Rummet var så stort och långt att det inte gick att överblicka, måste ha gått ända bort till höghusen på andra sidan Ståthållaregatan – ja för er som känner till hur det ser ut…
Nästan såna här fast vita…
M hade ett par jättekonstiga, mycket iögonfallande, stora glasögon i vit plast och glas. Jag vet inte varför och alla tyckte det var pinsamt att fråga. När jag vaknade undrar jag varför just dessa människor var i min dröm? Inget logiskt sammanhang alls. Vad är drömmar egentligen? Varför drömmer vi och varför minns vi dem bara i vissa perioder?
Anmaja
